Ledare. Veronica Palm.

2017-12-26 03:00

Barnbidraget är välfärdssamhällets eget Kinderägg

Klapparna är öppnade och granen börjar barra. Ikväll tänker jag äta hämtthai för jag är så vansinnigt trött på den där Jansson som åkt ut och in ur kylen i tre dagar nu.

Julen är över, men för landets barnfamiljer finns en julklapp kvar. Precis när julhandelns baksmälla slår till så höjs barnbidraget med 200 kronor i månaden. Barnbidraget ska ge bättre ekonomiska förutsättningar till barn och barnfamiljer. Det kan tyckas vara gott nog, men det ger mer.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

Genom att det finansieras av hela befolkningen bidrar det till ekonomisk omfördelning och utjämnar både över livet och från de som inte har till de som har barn. Barns uppväxtvillkor är en angelägenhet för hela samhället och det kostar att ha barn. Det är inte mer än rimligt att vi alla är med och bidrar för att varje unge ska få bättre ekonomiska förutsättningar, och en tryggare uppväxt.

Men inte nog med det. Barnbidraget driver sysselsättningen. Den allra största delen av barnbidraget går rakt ut i konsumtion. En 200-app extra kan betyda en middag på lokala pizzan eller att mamma äntligen får råd att gå till frissan. Att fler käkar pizza och klipper håret gör att pizzabagare och frisörer får jobb. Efterfrågan, inte sänkta skatter eller lägre löner, är det som får pizzeriaägare eller frisörsalonger att nyanställa.

Höjt barnbidrag är expansiv finanspolitik med få risker för bortfall av effekten. Det betyder fler människor i arbete, ökad tillväxt och mer resurser att fördela.

Barnbidraget är som välfärdssamhällets Kinderägg. Tre önskningar i ett: Det ger mer pengar i plånboken till barnfamiljer, utjämnar ekonomisk ojämlikhet och bidrar till växande gemensam ekonomi. En genialisk del av den generella välfärden, som ju bygger på att alla är med och bidrar utifrån förmåga via skatten och att resurserna kommer alla till del genom starkare samhälle. Som bonus med just barnbidraget ger det fler barn en bättre start i livet.

Till och från väcks debatten om att begränsa barnbidraget. Det är inte så konstigt att ifrågasätta barnbidrag till miljonärer eller de som har pengar så det räcker. Men varje gång debatten kommer igång så tystnar den lika snabbt igen. Skälen till att barnbidraget ska vara just till alla barn är nämligen enkla och glasklara. Ett selektivt välfärdssystem har många brister och stora risker för inlåsning i fattigdom.

För det första skulle ett behovsprövat barnbidrag bli ett fattigbarnbidrag, som den som inte har pengar ska behöva be om för att kunna betala barnens avgift till fotbollsföreningen eller köpa nya gummistövlar.

Regeringen Reinfeldt införde något liknande i form av fritidspeng som skulle ansökas om för att fattiga barn skulle kunna vara med på fritidsaktiviteter. Raka motsatsen till generell välfärd.
Vi ska inte fostra en ny generation mössan-i-handen-barn mer än 60 år efter att statarsystemet avskaffades.

För det andra riskerar varje form av avgränsningar i ett välfärdssystem att motverka arbetslinjen och låsa in människor i fattigdom. Om barnbidraget skulle försvinna vid en viss inkomstnivå skulle det kanske inte löna sig alls för hon som jobbar deltid att gå upp några timmar till om hon blir erbjuden det. Barnets ekonomiska utsatthet befästs och mamman får en sämre löneutveckling och sämre pension. Selektiviteten hindrar henne från att öka sin frihet och låser in familjen i barnfattigdom.

För det tredje skulle en inkomstprövning av barnbidraget betyda mer pengar till byråkrati och mindre till barn, genom kraftigt ökad administration och kontroll. Kontroll för att inte riskera systemet på grund av bristande legitimitet.

Det var precis så högern krattade för att kunna införa en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen. De underminerade tilltron och när den allmänna bilden var att var och varannan fuskade slog de lätt till med att införa en stupstock. Barnbidraget är idag en av de delar av välfärden som har minst administration och högst legitimitet, just för att den är generell.

Att höja barnbidraget är att värna generaliteten i välfärden, att öka människors frihet genom ekonomisk utjämning och rätten till ett arbete med en lön som går att leva på. I grunden handlar barnbidragshöjningen om en konflikt mellan generell och selektiv välfärd.

Med risk för att bli hånad av allsköns högerfolk vill jag ändå vara tydlig: Jag har ett favoritbidrag. Barnbidraget. En generell och genialiskt enkel pärla i välfärdssamhället.