Linn Spross: Arbetsförmedlingen har redan privatiserats – med uselt resultat

Arbetslösheten är ett av de starkaste signalorden i svensk politik sedan många decennier. Men åtgärderna har skiftat genom historien. Vi har gått från nödhjälpsarbeten till efterkrigstidens aktiva arbetsmarknadspolitik till krishantering och åtstramning. Ett nytt ekonomisk tänkande slog igenom i spåren av västvärldens ekonomiska nedgång på 70-talet. En full sysselsättning gick inte att uppnå utan en tillhörande för hög inflation. Ska inflationen hållas stabil måste det finnas en jämviktsarbetslöshet. Detta är inte ett problem i Sverige just nu som än så länge har en för låg inflation, i alla fall sett utifrån Riksbankens egna inflationsmål.

Det är inte helt lätt att få grepp om det här med Sveriges ekonomi just nu. Samtidigt som vi sägs befinna oss i högkonjunktur är arbetslösheten hög. Det går bra för det land som stod inför en systemkollaps, eller så var det tvärtom. Att det är svårt att få grepp handlar delvis om att den svenska ekonomiska utvecklingen är ett politiskt slagträ. Oavsett om man står till höger eller vänster finns det klara fördelar för bägge sidor att säga att allt går jättebra, för att hävda att den egna politiken fungerar eller för att påpeka att marknaden är förträfflig. Det kan också finnas skäl att säga att det går jättedåligt, för att kritisera en politik eller för att lyfta fram att marknaden inte fungerar alls.