Annie Croona: Sveriges Radio behöver se över sina bedömningar

Häromdagen skrev jag om mediernas högervridning utifrån några händelser kopplade till vår ledarsida. Bland annat nekades en person att kommentera sitt expertområde i radio med motiveringen att hen skrivit för oss – vilket dock inte verkar vara ett problem när det handlar om experter kopplade till andra ledarsidor, som terrorforskaren och högerdebattören Magnus Ranstorp (SvD).

Jag frågade SR hur de resonerar och Robert Brännström, redaktionschef på Ekot, svarade (namn och yrke har anonymiserats; XX är namn och YY är yrke). 

– Då vi vill presentera medverkande så transparent som möjligt skulle föredraget sätt vara att presentera XX som YY som också medverkat på Dagens ETCs ledarsida. Det skulle då öppna för att vi borde ha en YY-röst som företräder ett annat politiskt perspektiv. Och där nånstans tyckte vi det var enklare att bara söka en YY utan kända politiska kopplingar. 

(Här vill jag bara flika in med att intervjun var inspelad och klar, men att Sveriges Radio ändå tyckte att det var enklare att hitta någon annan.) 

Min följdfråga var varför man inte resonerar likadant när man bjuder in experter som skrivit för ledarsidor till höger, som SvD eller DN.

– Vi vill presentera medverkande så transparent som möjligt där det är relevant för sammanhanget. Det är den övergripande ambitionen och man får sen göra en bedömning från fall till fall, svarar Brännström.

Uppenbarligen är bedömningen sådan att medverkan i en rödgrön tidning stänger dörren till radiohuset, medan samma sorts medverkan i en blå tidning inte gör det – och att högersympatier inte ens behöver nämnas.

Låt mig påminna om att Magnus Ranstorp, som mig veterligen aldrig benämns som högerdebattör när han medverkar i media, inte bara skriver för SvD ledare utan också är ihärdig opinionsbildare i sociala medier. På X har han bland annat skrivit att Vänsterpartiet är ett ”härbärge för islamister” och delat Henrik Jönsson-påståendet att Hamas manipulerar aktivistiska journalister (bildsatt med Magda Gad).

För mig är skevheten uppenbar – men Sveriges Radio verkar inte se den.