Är vi fångade i bilden av oss själva? Vad är närmast sanningen – den egna upplevelsen eller representationen av den? Clara Lee Lundberg har sett den svenska filmen som dammar av Guy Debords teorier om ”skådespelsamhället” och inser vilken otrolig siare han var.
Vet ni vad som är riktigt tillfredställande, förutom god mat, bra sex och djup sömn?
Jo, att ta del av konst som tar sina betraktare på allvar och utgår från att vi är tillräckligt smarta och intresserade för att förstå vad konstnären försöker säga.
Roxy Farhat och Göran Hugo Olssons egen filmversion av den franska filosofen Guy Debords bok ”La Société du Spectacle” (Debord gjorde också boken som en film, men drog så småningom tillbaka den) är ett exempel på just det. Regissörerna, som utgör en perfekt blandning av politiskt driven konstnär med kitsch-estetik och creddig dokumentärfilmsgubbe som hänger med i sin samtid, har valt ut 27 stycken ur Debords profetiska text som de levandegör med hjälp av populärkulturella referenser, Youtube-klipp och intervjuer med intellektuella som Jyoti Mistry, Stellan Vinhagen, Frida Beckman och Valerie Kyeyune Backström.
Det är ett medelklassprivilegium att kunna ta av sig alla kläder i ett avskilt rum för att ha sex
Särskilt Jyoti Mistry, till vardags professor i filmisk gestaltning på Akademin Valand film, lyckas på ett underhållande och intelligent sätt illustrera hur vi förstår världen och livet genom de bilder och representationer vi hela tiden matas med:
”Det faktum att de flesta människor i världen föreställer sig ett sexuellt möte som något där man är helt naken är egentligen en del av en myt. Det är ett medelklassprivilegium att kunna ta av sig alla kläder i ett avskilt rum för att ha sex. I själva verket lever majoriteten av jordens befolkning i trångboddhet där de inte har tillgång till ett eget rum där de kan ha sex. Men ändå tar vi, genom bilder och representation som vi matats med, för givet att det är så det går till när man har sex.”
Filmen är extremt snygg och lyckas både utmana och roa.
Med bilder från Kim Kardashians energidrycksreklam, klipp på den utrotningshotade papegojan Rocco i Nya Zeeland, en snutt från David Beckhams reklamfilm för World Cup 2022 i Qatar och turister som dyker i flytande sophögar i Karibiska havet skapar Farhat och Olsson den ultimata illustrationen av Debords kristallklara betraktelser av det moderna, västerländska samhället:
”I en värld som domineras av massproduktion presenteras livet som en oändlig ackumulation av spektakel. Allt som har levts har blivit en representation.”
Guy Debord var inte bara en samtidsspanande, rödvinsdrickande marxistisk filosof och situationist i den franska 68-vänstern, jag vill hävda att han också var ett av förra seklets största medium. Han använde sin klärvoajanta förmåga till att redan 1967, långt innan internet och sociala medier, beskriva det som idag är vår verklighet; ett modernt samhälle som styrs av hyperkonsumism, masskonsumtion och kapitalistiskt bildskapande där vi människor genom kommodifieringsprocesser har blivit handelsvaror som oavbrutet framställer oss själva med hjälp av en oändlig ström av bilder.
I en tid där representationen av världen har blivit viktigare än det direkta engagemanget i livet, där terrorattacker livesänds och människor klär av sig nakna inför dejtingprogrammens tv-kameror, har”La Société du Spectacle” aldrig varit så aktuell.