Alla läser Krilon

Hur lätt är det att överge – och vad krävs för att stå kvar vid – sina demokratiska värderingar? Den frågan ställer sig dramatiseringen av Eyvind Johnsons antifascistiska romaner om fastighetsmäklaren Johannes Krilon.

– På ett sätt är det ganska självklart att man ska göra Krilon nu, säger Carolina Frände till ETC.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141

– De teman Krilon tar upp, problematiserar och ställer frågor kring, är oerhört centrala i samtiden. Krilon är en av Sveriges främsta motståndsromaner, skriven under brinnande andra världskrig, med vissa restriktioner och censur i yttrandefrihet i Sverige. Han skrev den ändå, som en satir och allegori.

Vad tänker du att det betyder, ”den mänskliga plikten i att inte vara neutral”, som Eyvind Johnson pratade om?

– Det som har inspirerat mig med Krilon är idén om att våga agera, när man tycker att en etisk gräns passeras. Många av oss är väldigt otränade på det. Det är svårt att säga ifrån eller göra motstånd på ett balanserat sätt. Vi hamnar ofta i affekt och slutar då lyssna. Jag tror ändå på samtalet. Det kan förstås anses naivt. Men om jag vill att människor som jag står långt ifrån värderingsmässigt ska lyssna på mig, måste jag vara beredd att till del lyssna på vad de har att säga, även om det innebär en stor ansträgning. Det är förstås ett etiskt dilemma var en ska dra gränsen för det en kan lyssna på, men att samtala är komplicerat. Och jag upplever ofta att jag inte förmår samtala så som jag skulle vilja.

Den berör ju också politisk apati.

– Ja, det är ett av de motiv som är en konsekvens av berättelsen om Krilon.

Krilons vänkrets skräms till tystnad och avståndstagande av mörkermän som förtalar Krilon och sprider illvilliga rykten. Det för ju tankarna till samtida konspirationsteorier och nättroll, som ju ofta med rädsla som verkande substans skapar politisk apati. Men jag skulle nog ändå säga att Krilon först och främst handlar om motstånd.

Varför ville du göra teater av Krilon-trilogin?

– När jag och Joakim Sten hade gjort ”Tingsten: Ansvaret är vårt”, inför förra valet, upplevde vi det som oerhört meningsfullt att göra något som knöt an så direkt till något som är angeläget och brännande i samtiden och till det politiska samtalet inför ett nationellt val. Det har alltid varit mitt teaterbränsle, att teatern kan vara en del av det offentliga samtalet, det fria ordet, den politiska idédebatten.

– Efter valresultatet 2014, när SD rekordökade, kändes det viktigt att utifrån ett redan då skrämmande politiskt utfall, omedelbart fundera över berättelser som kunde tänkas vara relevanta inför 2018 års val Då dök Krilon upp som en idé att ta sig an.