”Det är lättare för palestinier att sätta upp en pjäs i Sverige än i Israel”

– Jag hade tusen gånger hellre satt upp pjäsen i Israel än i Norge och Sverige. Jag vill att människor där ska se den. Men israelerna är inte intresserade, och då får vi ta föreställningen någon annanstans.

Shahir Kabha har tillsammans med sin motskådespelare Rami Salman just tagit en paus från förberedelserna inför kvällens gästspel på Teater Tribunalen på Hornsgatan i Stockholm. De är både palestinier med israeliskt medborgarskap, och tillhör den i dag, som de säger, relativt privilegierade gruppen av palestinier vars släktingar inte fördrevs under den etniska rensningen 1948.

De sitter i en soffa i den gamla biografbyggnadens entré, bredvid dem har deras vän Giovanna Martinez slagit sig ner, det är genom hennes kontakt med producenten Edda Edlund som de bjudits hit till Stockholm. Rami Salman tar vid:

– De flesta israeler är inte intresserade av att ta del av sanningen. Även om de trycker upp den i deras ansikten så förnekar de den. Så det är mycket enklare för oss att komma hit och sätta upp en pjäs i Sverige än vad det är för oss att göra det i vår hemstad. Där blir konstnärer av med sina ekonomiska bidrag om man försöker adressera situationen i Gaza eller på Västbanken. Eller så kan de teatrar som upplåter plats för en sådan föreställning hotas med stängning.

Giovanna Martinez från Italien kopplade samman gruppen bakom "Emigrants from Gaza" med deras svenska producent. Bild: Felicia Nilsson

Skådespelarna Shahir Kabaha och Rami Salman säger att det är nästintill omöjligt att som palestinier försörja sig som konstnär i Israel. Bild: Felicia Nilsson

Pjäsen som de är aktuella med i Stockholm heter ”The Emigrants from Gaza”, som framarbetats av israeliska regissören och skådespelaren Einat Weizman. Hon befinner sig för närvarande i Tel Aviv men följde med skådespelarna till Oslo där pjäsen framfördes i dagarna. Föreställningen är ett slags hommage till Theatre for Everybody, en av otaliga kulturinstitutioner som förstörts i Gaza sedan de israeliska vedergällningsaktionerna mot landremsan efter den 7 oktober – men föreställningen har inte beviljats något offentligt stöd från israeliska myndigheter och landets teaterscener har gett den kalla handen.

– Einat Weizman är judinna och var på väg att bli en ganska känd skådespelare i Israel, men sedan tog hon offentligt ställning för palestinierna och då försvann alla hennes teve- och filmuppdrag. Och sedan dess har hon nästan uteslutande ägnat sig åt att skildra palestiniernas tillvaro som dramatiker, säger Giovanna Martinez.

Upprinnelsen till ”The Emigrants of Gaza” var att Einat Weizman kom i kontakt med en av grundarna av Theatre for Everybody, Hossam Al Madhoun. Han är numera bosatt i Kairo, men var dessförinnan delaktig i teaterns verksamhet i omkring trettio år, och turnerade för dess räkning i länder som Frankrike, Belgien och Luxemburg. Einat Weizman intervjuade Hossam Al Madhoun och byggde sedan sin föreställning på dels den sista pjäsen som Theatre for Everybody satte upp innan den förstördes, dels på Hossam Al Madhouns dagboksanteckningar från de dagar som följde på 7 oktober.

– Vi kände att vi behövde utnyttja det privilegium som vårt israeliska medborgarskap ger oss för att ge röst åt de röstlösa. Så pjäsen är en sorts konstruktion, samtidigt som scener från den sista föreställningen som gavs på Theatre for Everybody visas på en skärm bakom oss härmar vi allt vad skådespelarna gör. Vi imiterar rörelserna, kläderna, säger Rami Salman.

Under föreställningen imiterar Rami Salman och Shahir Kabaha skådespelarna i den sista pjäsen som sattes upp på Theatre for Everybody i Gaza, vilken visas på skärmen bakom dem. Bild: Felicia Nilsson

Mellan scenerna från pjäsen, som är en bearbetning av den polska författaren Sławomir Mrożeks enaktare ”The Emigrants” från 1974, läser de två skådespelarna högt ur Hossam Al Madhouns dagbok.

– Det är en skildring från folkmordets första dagar. Vi försöker visa att vad Israel än gör så kommer de inte lyckas tysta oss. I Gaza, på Västbanken, i resten av världen. För vi vet fortfarande vilka vi är och vad vårt mål är. Vilket är frihet. Möjligheten att själva välja vår framtid, säger Rami Salman.

Vad hoppas ni kunna uppnå genom att visa föreställningen här i Stockholm?

– Vi hoppas att det i synnerhet kommer hit personer som inte redan är pro-palestinier. För de känner redan vår historia och vår smärta. Vi vill träffa nya människor, om vi så kan öppna en människas ögon och visa dem hur vår verklighet ser ut. Jag tror inte på våld. Men jag tror på motstånd. Och allt vi kan göra är att slåss med vår konst, säger Rami Salman.