Krönika

Nathan Hamelberg: Om dåtidens kamp, men ett bollplank mot samtiden

Årets mest angelägna svenska film är här: "Om våld".

Krönika

Alkohol i ungas händer

Jag vill bara börja med att berätta att jag aldrig har druckit en droppe alkohol, och har aldrig tagit någon annan sorts drog. Jag har aldrig känt ett behov av det och det skulle försvåra min fotbollskarriär enormt. Därför kan det vara svårt för mig att sätta mig i en annan persons sits som har börjat att dricka i tidig ålder.

Krönika

Victor Bengtsson: Vapenvila

Jag ligger i min säng och lyssnar på ljudet av det hårda regnet som slår mot fönsterbrädet. Jag känner mig lite uppgiven.

Krönika

Vi lever i orättvistider!

Jag växte upp i en fattig arbetarfamilj. Farsan var fotograf, morsan hemmafru mellan städarbeten. Båda var alkoholister, morsan gick på piller. Dom slet skiten ur sig. Båda två dog i 50-årsåldern.

Krönika

Föreningslivet osynligt i valrörelsen

Sommaren som aldrig säger nej fortsätter att lysa upp vår tillvaro på ett så vackert vis, att man nästan tror att den aldrig kommer att ta slut.

Krönika

Inte ens i löparspåret får jag känna mig säker

Jag har aldrig varit någon som gillar att träna. Men i våras lovade jag mig själv att i alla fall börja springa. Det går ganska bra. Vissa veckor sätter jag på mig de där springskorna flera gånger. Vissa veckor klarar jag en halv mil utan problem. Ibland mer än så. Vissa veckor, varken särskilt ofta eller långt.

Krönika

Anders Wallén: Törnrosa slog upp ögonen

Jag reste till Prag härom året för att färdigställa det där manuskriptet jag har burit inom mig så länge. Det om min barndoms sår som skulle förklara och försvara det barn som var och är jag. Jag hade inväntat rätt tillfälle och tyckte att avståndet var det rätta för att jag skulle kunna beskriva det på det sätt jag vill utan spår av offermentalitet eller hurtiga självhjälpsambitioner som skymmer sikten.

Krönika

Johan Ehrenberg: Ehrenberg: Att inte få välja fritt

Du har kanske redan varit där eller också kommer du snart att hamna där. Eller dina barn.

Krönika

Martin Halldin: Vad skulle hända om andra faktiskt kunde se in i ens hjärta?

Om vi var genomskinliga, skulle det innebära att vi blev lite mer ödmjuka inför djur, natur och varandra?

Krönika

Sakta blir vi allt mer själviska

Vad Storbritannien behöver är ett arbetarparti som påminner landet om att ta hand om människor, inte ett som omfamnar marknadsvärden och befäster ojämlikhet.

Krönika

Stefan Sundström: Nationalstaten är en rostig konstruktion

Dom verkliga makthavarna har för länge sen vuxit ur nationen, dom kan fritt flyga runt världen och spekulera nationernas valutor i kras.

Krönika

Linus Fremin: Sluta stirra – vi är inte djur på ett zoo

Jag har tydligen en tvillingsyster. Vi bor i samma stad, åker samma busslinjer, går på samma gator och handlar i samma affärer. Men jag har aldrig träffat henne. Det har dock kassörskan på Hemköp gjort då hon nyligen utbrast: ”Du och din tvillingsyrra, ni är verkligen så lika.”

Krönika

Nu får det bannemej vara nog

Det skrivs mycket om sjukvården, hur svårt sjuka patienter får vänta i timtal på att få träffa en doktor, hur de lite mindre allvarligt sjuka får ringa på larmklockan tio gånger innan den ansvariga sjuksköterskan behagar visa sig på salen och om hur den gamla damen hade fått ligga i sin egen urin så länge att hon hade fått frätskador i baken. Det är rent ut sagt käpprätt åt helvete.

Krönika

Klara Olander: Satte tonartshöjningen i halsen

Sedan jag blev föräldraledig är livet lite av en musikal. Inte i någon glitter- och fladdrandefingrarmening, nej. Det är bara det att jag bokstavligen sjunger mig igenom dagarna. Jag sjunger till min dotter att: Nu så ska vi gå och byta blöja (imiterat bluesriff) Och sen så ska vi laga grööt (dadadada) Det blir ganska kladdigt (dadadada) Så då så får vi torka (trumräkor, dudududududu yeaaahhhh). Och min älskade unge bara glor på mig, utan att respondera över huvud taget. Kanske får jag nuförtiden ett gagagaga men i början av hennes jordeliv var svaren på mina försökt till samtal sjuuukt knappa. Och jag behöver kommunicera verbalt! Vilket är anledningen till att det numera ständigt dansar en melodi över mina läppar.

Krönika

Aida Paridad: Måste Fatta-kampanjen kompromissa bort sitt syfte?

Kampanjen slits mellan relevanta feministiska budskap och en populistisk ilska mot statistiskt ovanliga våldtäktsfall.