Krönika

Kalle Lind: Jag minns hur det dånade Ultima Thule från huset på Bäckavägen

Publicerad 8 november, 2015

Dagens ETC

Jag minns min ungdoms 90-tal. Jag minns hur nynazismen mobiliserade, hur Lasermannen sköt, hur Bert Karlsson önskade att Bengt Westerberg skulle ”få sin dotter smittad av en flykting”.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Kalle Lind

Text

Jag minns hur Lund förvandlades den 30 november, från en sävligt lunkande småstad till en veritabel krigszon. Jag minns hur adrenalintoppade skinnbollar vällde ut ur pågatågen för att hylla en krigarkonung ihop med gamla studentkonservativa. Jag minns känslan av overklighet, hur det ljöd som en summerton och hur allt gick i slowmotion.

Jag minns mina sommarjobb. I köket stod Anders, en ung man med fru och barn och hammock, och kallade sig ”halvrasist”. Han visste nämligen ”vilka det är de tar in”. Han kunde mycket väl tänka sig att jobba som bödel och stå på Stora torg och kapa huvudena av dem som inte skötte sig. I trädgårdsmästeriet kom Eddie en morgon med frukostknake som han köpt på Café Nybakat. ”Det var några svartnackade jävlar som tagit över det”, upplyste han. ”Nej!!!” vrålade Mats. ”Då kan vi inte handla där längre!”