När EU arrangerade sitt senaste toppmöte den 6 december fanns det flera skäl att kalla tillställningen historisk. Mötet sammanförde EU:s och västra Balkans ledare och förlades för första gången utanför unionens gränser, i den albanska huvudstaden Tirana. Man underströk dessutom att Ukrainakriget hotar hela den geopolitiska balansen i västra Balkan, varför det var ett uttalat syfte att stärka banden mellan regionen och EU.
Både före och efter Rysslands invasion av Ukraina i februari har Moskva försökt utöka sina brofästen i västra Balkan. Samtidigt har Albanien, Montenegro, Bosnien-Hercegovina, Serbien, Kosovo och Nordmakedonien på ett eller annat sätt länge uttryckt en önskan om att ansluta sig till EU. Några av länderna har varit kandidatländer i över ett decennium.
Toppmötet resulterade i Tiranaförklaringen, där EU efterlyser en påskyndad anslutningsprocess för länderna. Men där talas också om behovet av fortsatta reformer och av att demokratin, grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen sätts i första rummet. EU understryker även behovet av fortsatt arbete för jämställdhet, minoritetsrättigheter och stärkta, goda grannförbindelser.
Bland länderna i västra Balkan kvarstår flera allvarliga politiska konflikter. Nordmakedonien har i årtionden haft en dispyt med Bulgarien om historien och identitet. Serbien vägrar ännu erkänna Kosovo som ett eget land och spänningarna mellan de två var bara helt nyligen mycket allvarliga. Så är situationen också i Bosnien-Hercegovina, där den serbiskdominerade entiteten Republika Srpska hotat bryta sig loss.
Den stora högerradikala miljön är ytterligare ett annat dilemma. Det EU-stödda nätverket Birn som förenar olika människorättsorganisationer i regionen lanserade i november en interaktiv karta, som informerar om 71 högerradikala grupper i de sex länderna. Birn varnade för att miljön utökar sin närvaro i den parlamentariska politiken och är ett mycket större hot än vad man först kan tro.
EU har under de senaste åren präglats av en allt tydligare spricka, där flera länder som kommit att styras av högerradikala regeringar gått åt ett auktoritärt håll. Ungern var först, Polen följde efter. Mellan 2020 och 2022 var Slovenien, som också ligger i västra Balkan, ett tredje EU-land som såg en dramatisk tillbakagång i demokratiska landvinningar under den dåvarande premiärministern Janez Jansa.
Jansa besegrades i det slovenska valet i april i år, men han satte på nytt fingret på problemet med att relativt nyblivna EU-länder kan backa i sin demokratiska kvalitet. Kritiker har också i åratal påpekat att EU saknar ordentliga verktyg för att intervenera mot sådan auktoritär regeringspolitik.
Länderna i västra Balkan anses ännu ha långt kvar till medlemskap i EU. Men samtidigt som EU-kommissionen vill undvika att få fler regeringar à la Ungern och Polen i unionen, vill man också utöka EU-familjen i försvaret mot Ryssland. Kanske kan den kommande tiden bjuda på politiska snabbspår, trots allt – och trots riskerna för demokratin.
