Hoppa till innehållet

Ledare

Veronica Palm: Regeringen har bestämt sig för att genomföra SD-nationalismen

Veronica Palm
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) och  Linda Lindberg, gruppledare för Sverigedemokraterna i riksdagen.

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) och Linda Lindberg, gruppledare för Sverigedemokraterna i riksdagen.

Bild: Caisa Rasmussen/TT

Dagens ETC.

Förslagen motverkar möjligheten till integration och sammanhållning. Men än värre är den nationalistiska väg som det är steg på.

Det här är en ledare från Dagens ETC.
Ledarsidan är oberoende med röd och grön politisk färg.

Jag har följt Sverigedemokraterna (och de har följt mig) i 30 år. Jag vet vad de vill. Ändå blir jag förvånad över den imponerande hastighet de har. Regeringen har just tagit ännu ett steg för att institutionalisera Sverigedemokraternas nationalism: begränsa möjligheten att bli svenska medborgare. 

På pressträffen där migrationsminister Maria Malmer Stenegard (M) och Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg ensamma företräder hela regeringen redovisar de en räcka förslag. Enligt Linda Lindeberg är syftet att ”koppla medborgarskapet till de värderingar vi har”. Jag ryser till. Jag delar inga av de värderingar hon står för.

I ett första steg vill de gå vidare med fyra punkter för att begränsa rätten till medborgarskap.

• Krav på längre hemvist. Idag måste den som söker uppehållstillstånd ha haft sin hemvist i Sverige, alltså bott här, i minst fem år. Ännu längre om man fått nej på sin första asylansökan. Fem år är lång tid i ett nytt hemland och för de allra flesta finns ingen möjlighet att bo någon annanstans inom överskådlig framtid. Man vill bara ha en trygg plats på jorden och få leva sitt liv på samma sätt som alla andra svenskar.

• Krav på egen försörjning. Hela vårt välfärdssystem bygger på att den som kan arbeta också ska göra det, och att den som råkar bli arbetslös, sjuk, föda barn eller som av något annat skäl inte kan arbeta, ska få stöd. Att skikta alla som har laglig rätt att uppehålla sig i landet och sedan ställa andra krav på den som ännu inte fått medborgarskap är ett brott mot välfärdens idé och mot principen om att alla är lika inför lagen.

• Krav på hederlig vandel. Här blir det verklighet av Tidöavtalets sjukast formuleringar. De om att offer för trafficking och prostitution ska straffas hårdare än de svenska män som begår brotten mot dem. Kvinnor som har sitt ursprung utanför landets gränser betraktas alltså inte som brottsoffer när de utsätts för brott utan som ohederliga med vanartigt vandel.

• Krav på en lojalitetsförklaring. Något som kan tyckas obegripligt och mest lite fånig, men det är helt centralt för den som tillber nationalism som sin ideologi. Idén om att jord och blod hör samman bygger på att det finns ett folk som hör hemma inom nationens gränser. Om andra ska få finnas här måste de helt avsvära sig all sin tidigare kultur, så de inte stör bilden av en påhittad svenskhet. Eller ska de vara ytterst få, som Björn Söder (SD) beskriver när han förklarar varför han inte tycker judar är ett problem i Sverige: “Den judiska gruppen är så liten. Hade vi bara haft 20 000 muslimer hade jag antagligen inte tyckt att det är ett problem heller.”

För Sverigedemokraterna är det i sig en seger att gör det svårare att bli svensk medborgare. Men än viktigare att vägen går mot ett samhälle som präglas av nationalism. I ett sådant samhälle hotas alla som Sverigedemokraterna inte gillar och alla som ser patriarkatet eller kapitalismens förtryck istället för en konflikt baserad på etnicitet. 

Jimmie Åkesson (SD) beskriver det bäst själv: 

”Jag tror att också många svenskar skulle behöva utsättas för assimileringspolitik. Svenskarna måste återvinna sin egen identitet och stolthet över att vara svensk… Det finns en ohelig allians mellan liberaler och marxister, där liberalerna tycker att det är viktigare med konsumism och kapitalism än med nationell identitet och marxisterna anser att den nationella identiteten står i vägen för klassidentitet, klasskamp och arbetarklassens uppror mot borgerskapet. De förenas i ett gemensamt förakt för den nationella identiteten.”

Förutom de fyra punkterna ovan annonserade regeringen och Sverigedemokraterna också att de vill gå vidare med fler krav för medborgarskap. Exempelvis genom att skärpa kraven på språk och samhällskunskap. Självklart måste man kunna svenska för att kunna ta aktiv del i det svenska samhället. Jag har svårt att tänka mig att det finns någon som vill bli svensk medborgare, men inte vill lära sig det svenska språket. Att signalera hårdare språkkrav kan inte ha något annat syfte än att ge sken av att människor måste tvingas om de ska vilja lära sig sitt nya modersmål. Helt enkelt ett sätt att skuldbelägga den som vill integreras för bristen på integration.

Dessutom vill de undersöka möjligheten att ändra grundlagen i syfte att kunna återkalla medborgarskap. Även om det, får man förmoda, bara ska gälla riktigt grova brottslingar, så är det en tydlig signal om att du aldrig kan vara säker. Den som lever sitt liv i Sverige med ett förvärvat medborgarskap ska ändå inte få samma medborgerliga trygghet som vi som fått det från födseln. Ett sätt att skikta medborgarskapets värde baserat på ursprung. 

Jag har aldrig behövt tänka på värdet i mitt medborgarskap eller att jag har ett av världens starkaste pass när jag rör mig utanför det land jag är medborgare i. För mig är det en självklarhet, men så är det inte för alla. Att få ett medborgarskap ger en människa medborgerliga rättigheter och en statstillhörighet i en stat som bär ansvar för att rättigheterna tillgodoses. För den som får ett nytt hemland är det också ett steg i integrationen. Det yttersta beviset för att du hör hemma i ditt nya land och att ditt nya land kommer skydda dig.

Förslagen om att begränsa möjligheten till medborgarskap för människor som lever sina liv i Sverige är illa. Det motverkar möjligheten till integration och sammanhållning. Men än värre är den nationalistiska väg som det är steg på.