Johan Jenny Ehrenberg: Oljekrisen är tillbaka – ingen har lärt sig något

Det värsta med att ha sett kriser komma och gå genom decennierna är att man till slut inser att politiken är oförmögen att lära sig något. Det finns noll långsiktighet, bara snabba reaktioner. Politiken kan inte skydda medborgarna.

Snabba reaktioner utan en långsiktighet gör att man kommer upprepa samma sak en gång till.

Allt det man lärt sig försvinner som snö som smälter bort.

Det blir aldrig mera snö tänker politiken och gör nya usla upphandlingar med snöröjare nästa år.

Det blir nog aldrig mera krig konstaterar de oljeberoende staterna och börserna stiger och industrins hjul snurrar utan omställning, för det som hänt händer aldrig igen och om det ändå händer så ska man vara fullständigt säker på att alla ansvariga kommer att vara förvånade över att det har hänt.

Igen.

Och igen.

Det är bara fyra år sen den globala ekonomin kastades in i kris på grund av Putins angrepp på Ukraina och den energikris som snabbt blev en del av själva kriget.

När Trump nu skapar samma kris med ett annat krig så upptäcker vi att de oljeberoende industrierna och deras stater inte gjort något för att minska risken. Att byta kol och olja mot gas är självklart så korkat att bara de riktigt rika kan komma på det, alltså de som tjänar pengarna på bevarad fossil energikonsumtion. Det totala beroendet av energi från några skurkstater till alla andra är dömt att ständigt skapa nya prischocker eftersom det inte är faktisk brist på råvarorna som skapar oron.

Det är marknadens oro som styr, det vanvettiga systemet att man ska handla med olja utifrån vad som kanske kan hända och inte utifrån det som faktiskt sker.

Det har försvunnit ungefär 8 miljoner fat råolja från marknaden genom stoppet i Hormuzsundet.

Det är ungefär 8% av den globala produktionen på 106 miljoner fat per dag.

Hur kan en så liten minskning av oljan skapa panik och prischocker över hela världen?

Orsaken är att oljan köps och säljs på en marknad som ägs och styrs av några megarika kapitalägare. Om det går att skrämma med framtida brist så kan man höja priserna även om det inte finns någon annan anledning än att vinsterna därmed kan höjas.

Vill man förstå hur galet det är så kan man fundera över hur priset kan sjunka med en femtedel bara för att Trump skriver något obegripligt om förhandlingar på sociala medier.

Det är helt enkelt en manipulation från de som kontrollerar oljan när sådana här prischocker sker.

Precis på samma sätt skapas nu en chockinflation, det är inte något neutralt som händer av sig självt utan den beror alltid på att företag – i onödan – extremhöjer priserna för att de kan.

En liten grupp kapitalägare kommer att bli extremt mycket rikare genom denna skapade inflation.

Betalar gör alla vanliga människor som får se inte bara bränslet bli dyrare utan självklart även allt annat som görs med olja och fossila produkter. Även maten stiger i pris i år för att de stora jordbruken nästa år kanske får brist på den smutsiga konstgödseln.

Alla krigs kostnader läggs direkt på medborgarna, alla skapade kriser ökar vinsterna hos de få och kostnaderna hos de många.

Ja, det är därför vi ständigt ser samma kriser komma åter.

Någon tjänar på dem.

Det enda som skulle kunna hindra detta är om politiken var långsiktig.

För visst går det att komma bort från beroendet av olja.

Någonstans mellan 50 till 60 procent av all olja går nämligen till trafiken.

Om politiken styr bort från diesel och bensin till eldrift ändras allt även om det tar tid.

Idag är runt 6 procent av världens bilar ren eldrift. Ändå innebär de att runt 2,3 miljoner fat olja inte används.

Varje dag!

Globalt säljs 20 miljoner nya elbilar per år. Det betyder att ungefär 1 miljon fat olja per dag inte kommer användas i trafiken.

Om politiken storsatsar på elbilar, säg att man når nivån där 2 av 3 nya bilar är elbilar, ja då minskar oljebolagens makt med 2,5 miljoner fat per dag. Ändå tar det tjugo år att få bort hälften av utsläppen från trafiken, först runt 2045 är trafiken så ren att oljans makt försvinner.

Men en storskalig politik för elektrifiering minskar kostnaderna för de länder som importerar bränsle, det blir lönsamt rätt omgående att ge kraftiga rabatter på elbilar så att andelen nya blir som i Norge, över 95 procent. Det är gratis för nationen att ställa om!

När medborgarna slipper köpa fossil energi blir nämligen ett land mycket rikare.

Att stoppa ett elbilsstöd – som Tidögänget gjort – innebär ökade kostnader för alla. Och det småduttande stöd som ska införas innebär en onödig försening av omställningen.

Det gynnar såklart fossila maktens oberoende om det är Putins, Irans eller Saudiska prinsars kassor som fylls.

Det finns massor med beräkningar på hur fort vi kan få ner konsumtionen av smutsig energi. I Norge har man halverat användandet redan 2028, i Tyskland tar det till 2035. I England lika lång tid. Men viktigast är att i Kina har man halverat fossil trafik till 2033 och i princip fått bort den 2045. I USA är det tvärtom. Den smutsiga trafiken halveras inte förrän 2055 om dagens takt i elektrifieringen får fortsätta.

Men just där finns en förändring med denna kris som Trump skapat och som han och hans handgångna män troligen inte räknat med.

Oljekriser har hittills alltid slutat med att ny olja, via ny teknik, tas fram. Varje oljekris har inneburit mer fossil energi på jorden.

Denna gång leder oljekrisen istället till att folk faktiskt kan byta bort oljekonsumtion, precis som svenska villaägare efter krisen 1973 kunde byta bort oljepannor i villans källare, till elvärme.

Trumps galna krig kan faktiskt leda till en snabbare omställning globalt.

Inte för att politiken blivit långsiktig och klok bland världens ledare.

Utan för att folk försöker skydda sig mot deras skapade vanvett.