Högern hade helt rätt om Agenda – men också helt fel

Vad får vi när ledande Tidö-politiker och borgerliga ledarsidor anklagar public service för att direkt fjärrstyras från Sveavägen 68 eller i alla fall vara genomlusat av vänstervridna journalister som medvetet eller omedvetet vänstervinklar verkligheten så att allmänheten manipuleras?

Ett svar är att vi får en kantrad, enfaldig, nedbrytande debatt om medier, och om mediers relation till makten.

Vi hade ganska nyss en valrörelse där Jimmie Åkesson, pressad av att trollfabriken dragits ut i ljuset, på allvar hävdade att väljarna hade att lägga sin röst på Sverigedemokraterna eller TV4.

Och jag var själv häromveckan på en konferens där partiets kulturpolitiske talesperson Aron Emilsson hävdade att höstens riksdagsval utkämpas mellan regeringen och medierna, inte mellan regeringen och den politiska oppositionen.

Ett annat svar får vi möjligen i den rapport som Katalys släpper idag, där man kvantitativt ger en samlad bild (23 avsnitt, augusti 2025–februari 2026) över hur SVT:s flaggskepp Agenda handskas med sitt uppdrag om saklighet och opartiskhet.

Det påvisas en våldsam slagsida.

Åt höger.

Alla deltagare sammanräknade får konservativa, borgerliga eller liberala företrädare 70 procent av talartiden, medan vänstersidan får nöja sig med 30 procent.

Tidö tar två tredjedelar av talartiden i kategorin politiker.

Högersidan tar tre fjärdedelar i kategorin opinionsbildare och ledarskribenter.

Om jag ska agera försvarsadvokat åt Agenda skulle jag poängtera att det faller sig naturligt att det finns en viss Tidö-dominans i just kategorin politiker då formatet mycket går ut på att ansvarsutkräva eller fördjupa aktuella beslut som tas av sittande regering.

Men när det kommer till opinionsbildning är det betydligt svårare att hitta ursäktande argument. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen dominerar totalt bland ledarsidorna. Dagens Nyheter har fått mer talartid än Dagens ETC, Aftonbladet och Arbetet tillsammans. Fokus (!) har fått mer talartid än någon av Dagens ETC, Aftonbladet och Arbetet.

”Sveriges ledande samhälls- och debattprogram består alltså till stora delar av att högertyckare kommenterar en högerregerings förda högerpolitik. Är det saklig och opartisk granskande journalistik? Är det en rimlig representation av det generella opinionsläget och väljarkårens åsikter?” undrar Katalys.

Utöver det finns tankesmedjorna. Där har de konservativa/marknadsliberala – Oikos, Timbro mera flera – fått drygt 70 procent av talartiden. Fackliga – som Katalys – får leva på resterna.

Var det någon som sa vänstervridning?

Katalys spekulerar i att Agenda självreglerar under ett tilltagande tryck:

”När den politiska högern idag också av ideologiska skäl hotar att avlöva, avveckla eller helt omforma public service är risken stor att detta möts med en särskild lyhördhet för att göra public services ’fiender’ mindre fientliga, och på så sätt värna den egna verksamhetens existens.”

Det här resonemanget utvecklas:

”Är resultatet i denna analys ett tillfälligt olycksfall i arbetet eller ett strukturproblem där SVT:s nyhetsredaktioner medvetet eller omedvetet böjer sig för högljudd kritik och den rådande högerdiskursen på exempelvis plattformen X/Twitter? Kanske har Agenda-redaktionen tagit de rödgrönas och de oberoende mittenväljarnas förtroende och uppskattning för given, samtidigt som man oroat sig inför kommande sparpaket och nya sändningstillstånd?”

Det här är frågeställningar att ta på största allvar.

Inte minst av omsorg för public service, som ägnat de senaste åren att löpa gatlopp genom konstruerade eller verkliga skandaler. Högt och lågt. Naturligtvis att tunga profiler skrev under Gad-projektets polemiska uppropp om Israel, Gaza, mediernas bevakning och journalisters rätt att verka utan att mördas. Men också att en höger som vädrar blod kraftsamlar runt bagateller, som när en lokal SVT-reporter konfronterar Max efter att ha fått en köttburgare istället för sin beställda veganska.

Hur påverkas redaktioner av en debatt som inte bara är kritisk, utan politiserad i den bemärkelse att väldigt mycket bara handlar om att bekräfta en föreställning?

En observation är att den sverigedemokratiska metoden att analysera medier, utifrån en djup känsla av ständig konflikt, allt mer kommit att fortplanta sig till Moderaterna och Kristdemokraterna.

En annan är att högerlutande väljare allt mer speglar den åsikten, alltså att public service förfäktar vänsterperspektiv, vilket i sin tur plockar fram den klassiska hönan och ägget. Vad kom först? Journalistikens innehåll eller högersfärens avståndstagande? Handlar det ens om journalistiken? Är det snarare ett ständigt misstänkliggörande som sipprar ner till publiken?

Katalys tillför fakta till den faktiskt rätt havererade debatten, som alldeles för ofta grundar sig i anekdotiska upplevelser. Ett exempel är hur Lars Beckman (M) med jämna mellanrum får slag av att upptäcka att Godmorgon världens tyckande panel en söndag har två från vänster och en från höger. Han glömmer sedan att lyssna nästa söndag då motsatsen gäller. Och kan i sin granulära besiktning därför alltid hävda obalans.

Agenda är särskilt intressant som fokuspunkt. Det är verkligen flaggskeppet, med genomslag och status. Dagens ETC har tidigare granskat vad som egentligen sker där. 2021 tröskade vi 100 program och kunde konstatera att kriminalitet och migration trumfade (35 respektive 30 program) medan andra för väljarna viktiga frågor fick avsevärt mindre uppmärksamhet: 21 för klimat, sex eller färre för skola, bostäder, äldreomsorg, kultur och jämställdhet.

Då hade journalisten Christian Catomeris nyligen lämnat Agenda, efter 42 på SVT, i missnöje, som en protest mot vad han upplevde som politisering.

– SVT:s värdegrund har på vissa redaktioner börjat betraktas som något politiskt, ja rentav partipolitiskt, sa han till Dagens ETC.

– Jag upplever att man har anpassat sig till ett samtal, en diskurs som finns i samhället.

Har vi fått en tendens när politiken kan skjuta public service framför sig?

Trots att det finns väldigt lite av empiri som stöder teorin att Tidö ständigt kolliderar mot en journalistik vänstervridning.

Mycket tyder på det.

Och att det genomsyrar valrörelsen.

Liksom den förra. 2022 var väljarnas prioriteringar framför allt sjukvård, miljö och utbildning. Men debatten – inte minst medialt – kom ändå att handla framför allt om brott och straff, ekonomi och energi. Samt, återkommande: invandring.

För oss på Dagens ETC är intentionen att valrörelsen måste handla om det som är viktigast för väljarna, och för läsarna. Kort sagt, då blir det galet att låta exempelvis Agenda sätta agendan. Det gör vi istället själva, något jag tidigare formulerat här på ledarsidan:

”Journalistiken kan inte göra om politikens misstag att tro att den har ett existensberättigande bortom det som är relevant för tio miljoner svenskar.”

Katalys sätter fingret på något.

Politiken bottnar inte i medborgarnas förväntningar och oro.

Detta glapp fortplantar sig för ofta till medierna.

Genom ämnen som bevakas, genom vilka som ges tolkningsföreträde.

Inte bara Agenda.

Det är verkligen inget vidare för det sköra bygge som vi kallar demokrati och som förutsätter att så många som möjligt tycker att deras vardag betyder något, blir bekräftad och värderad, i alla fall mer än ett evigt kulturkrig om att medier har motsatt brist än den som de påstås ha.