Andreas Gustavsson: KD:s gränslösa svar på kritiken – tigger mer pengar till Teodorescu Måwe

Det är kors i taket när vänsterns och högerns opinionsbildare kan enas om någonting alls, men nu sker det, och samlande kraft är – Alice Teodorescu Måwe. Eller snarare hennes upplägg att med en donation av okänd person eller aktör finansiera sin egen säkerhet. 

Det är på alla sätt en sensationell lösning. Vem betalar? Representerar den något särintresse? Var och när ingicks detta avtal? Hur mycket pengar handlar det om? Det finns tusen frågor. Inte minst kring varför Kristdemokraterna outsourcar sin EU-parlamentarikers trygghet till något slags icke-transparent crowdfunding. Vad säger det om demokratins beredskap mot hot? För vi får väl anta att Alice Teodorescu Måwe utsatts för hot, även om även den detaljen är höljd i dunkel.

Flamman har gjort ett utmärkt arbete att granska. Jag är helt säker på att många redaktioner nu försöker ta det vidare, jag vet att Dagens ETC gör det. Inom några veckor bör det komma mer information från EU-parlamentet. 

Men klart är att Kristdemokraterna har valt en kommunikativ strategi där maximal slutenhet gäller. Konkret betyder det att man undviker journalister för att istället försöka med envägskommunikation på sociala medier.

Liza-Maria Norlin, partisekreterare, tror sig sätta punkt för alla undersökningar och spekulationer genom att posta på Facebook. Hon skriver att ”stödet” till Alice Teodorescu Måwe följer uppförandekoden för EU-parlamentariker. Hon intygar att partiet informerats från start, då även om ”donatorns idenitet”, varefter partiet ”säkerställt att ingen intressekonflikt föreligger”. Och:

”Andra donatorer som är intresserade av att bidra kan höra av sig till Alice Teodorescu Måwes kansli eller till partiet.”

Till sist:

”Ytterligare detaljer om… säkerhetsupplägg bör, på grund av ärendets natur, inte offentliggöras eftersom det skulle motverka syftet – att öka vår företrädares säkerhet.”

Partisekreteraren passar alltså på att be om mer pengar, samtidigt som hon sänder en insinuant signal att den som strävar efter transparens här utsätter en politiker för fara.

Det kommer inte att flyga.

Upplägget – att en folkvald omger sin gärning med privata donationer som folket nekas insyn i – är så problematiskt att det redan uppmärksammats internationellt. Dessutom radar de svenska ledarsidorna upp sig. 

”Genom att låta en privat finansiär stå för den personliga säkerheten har Alice Teodorescu Måwe försatt sig i en solklar beroendesituation. Så länge givaren förblir anonym är det omöjligt för väljarna att veta att hon inte har låtit denna relation påverka sitt arbete i Europaparlamentet”, skriver Expressen, och avslutar kärnfullt:

”Det stinker.”

”Det låter knappast som ett hållbart upplägg att vara stolt över. Politiker har rätt att känna sig trygga – oavsett hur rika vänner de har”, skriver Dagens Nyheter, som lyssnat på Lördagsintervjun där Ebba Busch säger att hon är ”glad” över att Alice Teodorescu Måwe hittat en sponsor.

”Att väljarna får svar på det (vem som betalar) handlar om tillit, för i nuläget kan väljarna inte bedöma om donationen kan påverka hennes arbete i parlamentet eller inte”, skriver Hallandsposten. 

Borgerliga – liberala – ledarsidor.

Det om något visar att Kristdemokraterna har passerat en gräns. Igen. 

Ett sådant extraordinärt upplägg skulle naturligtvis förtjäna kritik oavsett vilket parti och vilken politiker som är inblandade, men det finns vad gäller Alice Teodorescu Måwe en förhistoria som aktiverar varningsklockorna. 

Sådant som hänt i absolut närtid, som hennes multipla möten med obehagliga spionbolaget Palantir – och hennes vägran att svara på frågor om syfte och om vad som blev sagt. 

Alice Teodorescu Måwe hänvisar till ett förtroendekapital som hon inte förtjänat.

Det finns en återkommande gränslöshet. 

Som när hon ville kombinera sin roll som programledare i SVT med att söka nya uppdrag inom public affairs, det vill säga lobbyism. Dagens Nyheter agerade då genom att avsluta med henne som kolumnist. 

Kristdemokraterna har gjort en mer generös bedömning. Partiet headhuntade henne för Bryssel, en kandidatur som aldrig redovisade vilka hon haft som kunder. Berättade hon i alla fall för Ebba Busch? Kanske, kanske inte. Det vägrade alla inblandade att klargöra.

Nu händer det på nytt.

Kristdemokraterna förnekar allmänheten full transparens. 

Alice Teodorescu Måwe hänvisar till ett förtroendekapital som hon inte förtjänat.

Vem betalar?

Innan den frågan reds ut är hon att betrakta som komprometterad.