”Vilken oro känner du för att storföretag som Google och Facebook samlar in och använder personlig data om dig och din internetanvändning?”

De tillfrågade fick välja mellan fyra svarsalternativ: ingen oro alls, viss oro, ganska stor oro eller mycket stor oro. Omkring 40 procent uppgav att deras oro är stor. Det allra vanligaste svaret var dock att man bara känner ”viss oro”. Så som frågan är formulerad skulle jag nog också svara så. Jag kan inte påstå att jag går runt och känner en stor oro över att företagen samlar in personlig data om just mig. Något som jag däremot finner oroväckande är att vi alla övervakas av av företag som Google och Facebook (eller snarare: Alphabet och Meta, som är namnet på tjänsternas respektive moderbolag). En databas över miljarder människors beteenden är nämligen mer än bara summan av sina delar. Möjligheten att finna mönster och göra förutsägelser innebär att den som sitter på denna data­-anhopning får en oerhörd makt.

Företagen kan använda denna makt för att befästa sina monopol och stänga ute konkurrenter. Eller så kan den användas till politisk påverkan i oerhörd stor skala – alltså det som företaget Cambridge Analytica till exempel försökte göra för sina högerradikala uppdragsgivare, med hjälp av data insamlad på Facebook.

Med största sannolikhet har de fått efterföljare som arbetar med politisk påverkan på ännu mer sofistikerade sätt, där budskapen som möter oss beror på hur vi tidigare betett oss på nätet.

Sådant kan få mig att känna stor oro. Men inte för att just jag har blivit övervakad. Jag är så trött på den liberala premissen där allt utgår från att min personliga data är min privata egendom.

Vi lever i ett samhälle. Övervakning är politik. Det handlar inte om mig, utan om oss. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.