Som någon annan galen aktivist som rusar upp och stör Melodifestivalen.
Men jag höll mej lugn, tänkte inte vara sån, man har ju en ny Taubeskiva att kränga, degen ska in.
Men så halkade intervjun in på ett sidospår, programledaren hade väl googlat om mina böcker som alltså alla har namn efter färger, ”Stefans stora feta röda” och så vidare – rött, grönt, svart och blått har jag hunnit med.
– Vad ska nästa bok ha för färg då? frågade han glatt.
– Jag har ju tänkt skriva en bok om att odla tobak och göra snus, så jag har tänkt på brunt, men det är en så jävla ful färg.
Där nånstans började intervjun spåra ur, jag såg det på programledaren, han försökte byta riktning på samtalet. Då kunde jag inte låta bli att säja att jag också hatar färgkombinationen brunt och blått.
Undertexten gjorde att han förstod att han måste göra nåt för att inte bli mordhotad och uppsagd och cancellerad, så han klämde i och sa: ”Ja, nu är ju inte dom brunblåa här och kan försvara sej.”
Det var lite kul. Men det var nog inte så många som hörde på, det var vid elvatiden på förmiddan och det drunknade väl i mediabruset. Det är lite otäckt nu, man ser att journalisterna är nervösa, dom har fått en rädsla i ögonen dom inte hade förut. Det vi varit överens om sen 1792 har slutat att gälla. Eller okej, sen 1945 då. Ni vet det där om mänskliga rättigheter, om alla människors lika värde.
I Sverige har det börjat sprida sej en lögn om att FN:s deklartation om mänskliga rättigheter är felöversatt, att ursprungstextens ”dignity” inte är samma sak som människans lika värde. Men det stämmer inte i det sammanhang texten skrivits. När man på engelska talar om dignity i sammanhang med människovärde förklaras det som ”intrinsic value” eller ”worth”. Alltså värde.
Nyliberalismen och fascismen har det gemensamt att dom egentligen inte tycker att alla människor är lika mycket värda, men efter 1945, efter att Hitler sköt sej i bunkern, har man fått ligga lite lågt med den åsikten.
Men nu dyker det alltså upp igen.
Eftersom brunhögern världen över har visat sej vara rätt duktiga strateger så finns det ju ett syfte med att luckra upp sanningen om allas lika värde.
Vad det är vågar man knappt tänka på.
Det pågår ocKså rätt så systematiskt krypskytte mot evidensbaserad vetenskap. Allt Greta Thunberg och hennes polare säjer är ju att vi ska lyssna på vetenskapen. Det är inte Greta som liksom hittat på att vi i full fart är på väg mot en katastrof, det är Nasa och en förkrossande majoritet av forskare världen över.
Alltså lierar sej fascismen med gamla flummare som inte tror på vaccin, newagetanter som misstror läkarvetenskapen, och till slut har vi ett brett spektrum av olika små trosriktningar och fan ta den public service-journalist som inte påpekar att Hitler ju inte är här och kan försvara sej när nån påpekar att Hitler tog makten med hjälp av pengar han fått från den tyska storfinansen, samtidigt som nazisterna kallade sej för ett arbetarparti.
Sanningen flyter omkring som en liten roddbåt på ett rytande hav av lögner.
Det är en överhängande risk för skeppsbrott.
Vår mörkblåa regering som långsamt sjunker ner i sitt bruna regeringsunderlag kom till makten med hjälp av medvetna lögner. Alla vet det, svart på vitt, ändå är det som att det långsamt sjunker ner i det mediala bruset.
Propagandan är så sofistikerad nuförtiden, sociala mediers övervakning av människor har gjort det möjligt att prickskjuta propaganda till dem man har störst möjlighet att övertyga. Nån sanning i det man manglar ut är inte nödvändig för en lyckad marknadsföring. Sen är det bara att vända blad och gå vidare.
Den här regeringens politik består av två lager.
Det översta mest synliga är signalpolitiken. Verkningslösa utspel mot gängkriminalitet och ”utanförskap” för att tillfredställa dom lägsta instinkterna hos sina väljare. Och stödtrupperna i SD. Braskande stridsrop i kulturkriget.
Det undre lagret, det för dom viktiga, är att utföra jobbet av sina beställare, fördröja klimatomställningen, se till att cashflowet till välfärdsparasiterna fortsätter att flöda.
Under tiden skjuts den tillit som skapar världen, som vi känner den, mer och mer i sank.
Fascismen genomför sin agenda med hjälp av desperata nyliberaler som är livrädda, deras lyxkryssare har blivit full med hål, deras fina jordenruntkryssning verkar sluta i en katastrof.
Det är då man förenas med fascismen och börjar göra upp listor på vilka som ska få plats i livbåtarna.
