Debatt: Ge flickorna upprättelse – sparka chefen för SiS

Larmen om hur flickor som får insatser från den sociala barn- och ungdomsvården diskrimineras, förtrycks och utsätts för våld tycks aldrig ta slut. I veckan rapporterade SVT om att bara hälften av de barn, framför allt flickor, som socialtjänsten bedömer löper risk för att bli bortgifta i utlandet har fått skydd genom utreseförbud. Ofta är kunskaperna om hedersrelaterad brottslighet inte tillräckliga vilket gör att flickor kan utsättas för stora risker när föräldrarna inte behandlas som förövare utan som vilka vårdnadshavare som helst.

Enligt Inspektionen för vård och omsorgs, Ivo, senaste årsrapport utsätts sju av tio flickor på Statens institutionsstyrelses ungdomsboenden (SiS) återkommande för hot och kränkningar. Flickor blir betydligt oftare än pojkar avskilda från gruppen och utsatta för bältning, det vill säga att mot sin vilja bli fastspänd i en säng. Ivo kan inte hitta någon annan förklaring till detta än kön. Allvarligast av allt är de vittnesmål som nu läcker ut om sexuella övergrepp och våldtäkter där förövaren är anställd på boendet.

En ny granskning från Ekot visar också att flickor och pojkar bedöms utifrån olika kriterier när de tilldelas tvångsvård. För var tredje flicka tas sexuella skäl eller relationer hon har haft upp av socialnämnden eller domstolen. För pojkar tas det bara upp i vart 16:e fall. I vissa domar beskrivs till hur flickorna på grund av ”eget beteende” har utsatts för sexuella övergrepp. Nu är det dags att lägga skulden där den hör hemma.

De brister som har identifierats av Ivo och media, och som flickor själva har berättat om, måste följas upp. Brott som har begåtts ska anmälas, utredas och förövare ställas till svars. Rutiner för att systematiskt upptäcka och ­åtgärda diskriminering måste finnas i hela systemet. General­direktören för SiS, Elisabet Åbjörnsson Hollmark, måste avgå. Det är under hennes ledning som sveket mot flickor i samhällets vård har tillåtits fortsätta.

Därutöver behövs en kunskapshöjning med fokus på jämställdhet och hedersrelaterat våld och förtryck för alla led av den sociala barn- och ungdomsvården. Kunskapskraven för anställda på HVB- och SiS-hem måste höjas, personalen bör i mesta möjliga mån ha socionom-, psykolog- eller beteendevetarutbildning. På boenden för flickor bör alla anställda, så långt det är möjligt, vara kvinnor. Boenden ska också kunna erbjuda kunskapsbaserad traumabehandling för de flickor som utsatts för övergrepp. För att detta ska kunna bli verklighet krävs att ökade resurser tillförs på både nationell och kommunal nivå.

En ny socialtjänstlag med ett tydligt mål om jämställdhet bör införas skyndsamt. Det har gått två och ett halvt år sedan utredningen presenterade sitt betänkande. Vad är det som dröjer så länge, socialtjänstminister ­Camilla Waltersson Grönvall (M)?