Det är runt 2007 och i Liv Strömquists kompisgäng på Möllan i Malmö har någon en astrologibok. I början är det ett skämt, men snart är de fast och lär sig mer. De börjar kategorisera alla de känner utifrån stjärntecken. 

– När vi var på krogen och raggade eller någon kille försökte ta kontakt, så frågade vi alltid ”Vad har du för stjärntecken?” och ”Vad röstade du på i valet?”, berättar Liv Strömquist.

Hon tillägger skrattande att det efter ett tag blev för mycket. 

– Man kan tro att man håller på med en grej skämtsamt och ironiskt, men så märker man plötsligt: Men gud! Nu bedömer jag verkligen folk på förhand efter det här. Min stora grej var att jag blev gravid, och då kände jag att jag inte kunde hålla på med astrologi längre. Inte ens på skämt kunde jag vara sån: ”Mitt barn kommer att bli på ett visst sätt för att det är det här tecknet.” 

Då tog du dig ur ditt missbruk?

– Då slutade jag cold turkey, det var typ som att sluta dricka, haha. Efter den här boken tror jag att jag ska sluta igen. 

Masochister och narcissister

Det är inte en sympatisk reaktion, men jag blir lättad av anslaget i serieskaparens nya bok ”Livs Strömquists astrologi”, som är en rolig introduktion till zodiakens stjärntecken med kända personer som exempel. Som att Kim Kardashian är en typisk våg, som genom sin charm ”dammsugit klotet på allas pengar”. Eller att Beyoncé är en ”tråkig jungfru”, en överkontrollerande och oskön arbetsmyra. Den som läst den folkbildande kulturskaparens tidigare böcker känner igen både den smarta blandningen mellan historia och populärkultur, den antikapitalistiska kritiken och den drastiska humorn. Men det är också serieskaparens minst akademiska bok på länge. Betydligt färre källhänvisningar och mindre teori.

– Den här gången kände jag bara för att göra något kul och lättillgängligt, säger hon och skrattar åt att jag antytt att boken är ”slapp”.

Du har så hög intellektuell nivå i dina poddar, där du läser sociologiska och filosofiska avhandlingar till nästan varje prata. Gud vad duktigt! Detta är något annat?

– Ja, nu började jag skriva och så var det så kul. Men faktum är att jag nu håller på att jobba på ett teoretiskt extrakapitel till de internationella utgåvorna, säger hon och skrattar igen.

Kapitlet kommer utgå i från den schweiziske filosofen Theodor Adornos kritik av astrologi. Hans teori var att de som tenderar att intressera sig för stjärnlära är: 

1. Masochister, folk som gillar undergivet sex.

2. De som behöver narcissistiskt försvar och använder stjärntecken som ett psykologiskt sätt att hålla jaget intakt när de blir kritiserade.

3. Folk med tvångsmässiga drag som tycker att lite övernaturlighet hjälper mot ångest. 

Enligt Liv Strömquist tillhör hon själv den sista kategorin: 

– Men arbetet med boken har faktiskt fått mig att tro mindre tro på astrologi. För när jag letade efter exempel så märkte jag att det är helt random vilka stjärntecken folk är, säger hon och lägger roat till: 

– Om man vill vara välvillig så kan man se boken som ett varnande exempel på hur lätt det är att bedra sinnet, en slags övning i att tänka kritiskt.

Varför har astrologi fått ett uppsving bland trendkänsliga vänsterkvinnor de senaste åren?

– Jag tror att det mest beror på ett ökat fokus i samhället på individen. Det finns ett sånt jävla intresse av jaget. Men inom vänstern så finns det ett slags ”comic relief” i att vara astrologiintresserad. Man kanske känner att det är så himla mycket motvind med all sinnessjuk högerpopulism, en allmän konservativ våg och klimatkrisen. Adorno har en teori om att folk som är benägna att ägna sig åt astrologi är de som känner sig fångna i ett system som de inte kan påverka. Astrologin kanske blir en slags spegling av att vi är fångna i ett globalt ekonomiskt system?

Det finns ju också en trötthet inom vänstern ibland på att vara duktig och kämpa för världen hela tiden. Kan astrologi också bli ett sätt att unna sig lite irrationalitet? ”Lite kul ska man väl få ha?”

– Jag tror verkligen det. Att ägna sig åt astrologi går emot ett rationellt nyttotänkande och det är befriande och roligt. 

Skulle man kunna se föraktet mot astrologi som ett kvinnohat – alltså hat mot det traditionellt kvinnliga intresset att ägna sig åt relationer och psykologi?

– Absolut. Många som hatar astrologi hatar också kvinnor, så jag tror absolut att det finns en korrelation där, haha. Män, som generellt är mer intresserade av saker än av relationer, kan säga typ ”Vad är det här för skit, det är inte vetenskapligt!”. Men det är för att de inte förstår att det roligaste som finns är att prata om ”Hur är den personen? Hur är min mamma? Hur är jag, min kille eller min kollega?”. 

Och det är exakt vad astrologi är?

– Ja! Och om man ska säga något som talar för astrologi är det att stjärntecknen är kategorier som utarbetats under hundratals år. De är lite som personlighetstyper, och så har man även månen och ascendenten, så man får fler chanser om folk inte passar in. 

Så smart uttänkt!

– Exakt. Men grejen är att man med astrologiska tecken faktiskt kan få syn på något om folk som man kanske inte hade sett annars. Som att Jonathan Unge, faktiskt är en arbetsmyra, trots att han kallas ”fuckup”. Han gör ju tusen poddar, han är en doer precis som sitt stjärntecken stenbocken. Teorin är falsk men det man kommer fram till kan vara sant. Och det är det som är kul, man tycker att man får insikter och man får också det, även om det är en intellektuell shortcut.

Men finns det inte en ganska stor risk att astrologi blir en psykologisk återvändsgränd och ursäkt för att slippa ta ansvar för sitt beteende? ”Så här bara är jag. En otrogen spelmissbrukare, det står ju i stjärnorna!”

– Haha, så är det ju verkligen. Man kan bedra sig eller har förutfattade meningar. Ibland hör jag folk säga: ”Jag ska aldrig mer dejta en tvilling”. Det är lite taskigt att tänka att någon är på ett sätt på grund av sitt stjärntecken och att det inte går att ändra, det blir fatalistiskt och dömande. Men det är förmodligen också en anledning till att folk dras till astrologi eftersom idealet idag är att man ska ta så jävla mycket ansvar för sitt eget liv. Då är det också skönt att känna ”Jag är bara såhär, det är inget jag kan jobba med”. 

Du är vattuman. Ett tecken du själv beskriver som en ”weird besserwisser.” Är du en besserwisser privat?

– Inte så mycket som man kan tro, haha. Under en period när jag var yngre ville jag veta bäst och brukade rätta folk politiskt, typ säga till killar, uppfostra alla och hålla på jättemycket med feministisk kill-joy. Om jag till exempel gick på en utbildning var jag så: ”Varför läser vi det här?” Det här är inte bra, vi behöver en elevomröstning”. Men med tiden har jag fått mer och mer utlopp för det i mina böcker, och då har jag inte så stort behov av det privat. Nu kan jag vara nästan överdrivet diplomatisk. Sedan ganska många år skiter jag fullständigt i vad folk säger och tycker i privata sammanhang.

Jag tänkte annars att du har månen i motvalls-tecknet skytten. Det räckte liksom inte att vara emot kapitalismen, patriarkatet och så vidare. Du behövde också vara för astrologi som de flesta kritiskt tänkande människor runtomkring dig måste ha varit emot när du blev intresserad i början av 00-talet?

– Det har du verkligen rätt i. Jag är typiskt skytt på det sättet, pendlingen att vara för och emot är väldigt karaktäristiskt för det tecknet.

I en podd nyligen kallade du dig ”Sveriges mest psykiskt friska människa.” Vad är baksidan med att vara Liv Strömquist?

– Det kanske är en allmän grej, men jag är på gränsen för hur offentlig man kan vara utan att det är dåligt för ens psykiska hälsa. Det som är jobbigt med att göra poddar och böcker är att man kan bli för besatt av bilden av sig själv och vad andra människor tycker. Jag kan nästan bli folkskygg, stressad av att vara i fokus. Jag kan känna att alla människor har åsikter om mig utan att känna mig. Och det är klart att folk har det! Det har ju jag om andra också. Men att hela tiden vara är på en arena där man blir bedömd och ska prestera inför någon form av publik som kan tröttna eller bli besvikna. Det är det negativa.

Hur förhåller du till det här för att det inte ska bli jobbigt?

 – Ibland skulle jag vilja vara mer under radarn. Men när jag suttit och jobbat med min astrologibok i min ateljé, då är jag jättelycklig. Det är min bästa grej att sitta och rita, hitta på något och googla hur jag ska rita någons kläder. En grej som hjälper mig väldigt mycket är också att jag har en familj. Jag har tre barn som jag ägnar så jävla mycket tid åt hela tiden, och det är ganska ödmjukande att någon skriker typ ”JAG VILL HA FIL!”. Det känns skönt att det är så.

Liv Strömquist analyserar partiledarnas stjärntecken

Ulf Kristersson är stenbock. Magdalena Andersson är vattuman. Baserat på deras stjärntecken. Vem av dem passar bäst som statsminister?

– Haha, tyvärr är det Ulf Kristersson – stenbocken jobbar stenhårt. Men jag skulle vilja veta vad Ulf Kristersson har i ascendenten och månen, för han är ju känd för att vara lat? Det jag läst ut av hans personlighet är att han är en lallare i partiet som snackar men inte gör något. Magdalena Anderssons tecken vattumannen har mycket samhällsengagemang och visioner, men själva jobbet som statsminister är kanske mer att utföra? Då är vattumannen lite för ombytlig och filosofisk.

Jimmie Åkesson är oxe. Vad innebär det för hans sätt att ta sig an politiken?

– Oxen kännetecknas av att monomant fortsätta att plöja på i sin fåra, oavsett vad som händer. SD har fått fruktansvärt mycket kritik, men Jimmie Åkesson har på ett skygglappsartat sätt kunnat fokusera och bara fortsätta harva på. 

Ebba Bush är vattuman, Annie Lööf är kräfta. Hur, baserat på deras stjärntecken, är egentligen deras relation? 

– Traditionellt sett är det ingen klockren kombination. Vattumannen har lite mer högre energi och tempo medan kräftan är lite mer passiv och känslosam. Men Lööf och Bush skulle kunna vara ett bevis för att stjärntecken inte stämmer, för de är verkligen inte typiska sina stjärntecken. Ebba Bush hade man inte kunnat tro annat än att hon skulle vara lejon. 

Per Bolund är kräfta. Johan Pehrson är oxe. Vem, baserat på deras stjärntecken vill du ta en öl med?

– Per Bolund. Jag har en softspot för kräftor och har jättemånga kräftor i min närhet. Jag gör två poddar, med Ola Söderholm och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Båda är kräftor och är födda på samma dag. Och som alla vet har de exakt samma personlighet...

Nooshi Dadgostar är tvilling. Hur gifter sig tvillingarnas egenskaper med vänsterpolitik?

– Okeeej! Spontant känns tvillingen inte typisk vänsterpolitisk. Det är en en romantisk och känslosam personlighet som dras till vänstern, kanske kräftan? Man vill tro på en dröm som är vackert, en större mening, inte något pragmatiskt skit. Det skulle också kunna vara vattumannen, som är rebelliskt samhällsförändrande. Däremot är tvilling ett typiskt politikertecken. Man är kommunikativ och syns, har mycket kontakter.