Kritik blir konst på kroppen

Eddy Ekete, initiativtagare till KinAct, är känd för sina kostymer gjorda av hundratals gamla läskburkar av olika slag.

Han konstaterar att staden är smutsig, väldigt smutsig, och att den varit det länge.

– Det är därför gör vi festivalen, det är verkligen av det skälet, för att säga: Vi lever i sopor, vad gör vi med dessa sopor?

Shaka Fumu Kabaka har skapat en surrealistisk dräkt från slängda dockor, för att hedra offren i sex-dagars-kriget mellan Uganda och Rwanda. Han var själv ett barn då som tvingades se krigets fruktansvärda grymheter i sin hemstad Kisangani, i juni 2000.

– Varje gång jag ser en trasig docka ligga som skräp någonstans på en gata påminner det mig om va som hände i Kisangani. De symboliserar offren jag såg med mina egna ögon.

Ndaku Ya La Vie Est Belle är ett kollektiv som består av ett 20-tal gatukonstnärer. De har funnit ett hem i Matonge-distriktet där en gång Pappa Wemba startade sitt band Viva La Musica. De använder skräp för att skapa bisarr konst, att bära på sina kroppar.

Kostymerna ser de som politiska samtidskommentarer och förklarar: När storstäder fylls av skrot och skräp behöver det gestaltas genom konst.