Kultur & Nöje

Hårdrock och jämställdhet – ett problematiskt förhållande

Publicerad 19 juli, 2022

Dagens ETC

Mördad, påsatt eller knappt befintlig. Så är bilden av kvinnan i vissa hårdrocksgenrer. Går det att som kvinna och feminist lyssna på de äldre och ofta sexistiska hårdrocksbanden? Hur jämställd är egentligen dagens hårdrocksscen?

Karolina Bergström har tittat närmare på frågorna med hjälp av tre kvinnliga experter på ämnet.

Karolina Bergström

På några decennier har hårdrock gått från bespottad sunkgenre till trendig. Redan 2010 konstaterade musikskribenten Linnea Olsson i SvD att det numera är en fördel för vem som helst att stoltsera med ett hårdrocksintresse, en Iron Maiden-tröja eller åtminstone ett nitbälte. Samtidigt gör 80-talsband efter 80-talsband bejublade comebacks, när de inte är upptagna med att kränga egna vin- eller whiskymärken, vill säga.

Även om det i dag finns fler kvinnliga hårdrocksmusiker än någonsin har genren historiskt burit på ett arv av både tvivelaktig kvinnosyn och sexism. Författaren och journalisten Beth Winegarner beskriver på metalbloggen ”Invisible Oranges” hur hon som kvinnligt hårdrocksfan under 1980-talet var tvungen att klä sig i jeans och bandtröja, inte klänning eller kjol, för att slippa bli sexualiserad på konserter.