I sju år har Mahdi Ahmadi gjort sitt främsta för att komma in i det svenska samhället. Som ensamkommande flykting blev vännerna på ungdomsboendet den enda familjen som fanns. En efter en fick de avslag på sina asylansökningar.

– Man ser ingen framtid, bara mörker. Jag var väldigt deprimerad, jag ville ta livet av mig. När jag fick permanent uppehållstillstånd så firade jag inte, för hur kan jag göra det när alla mina kompisar är ledsna?

Trots sina trauman så har Mahdi Ahmadi kämpat på. Samtidigt som Migrationsverket ifrågasatte hans uppgifter och ålder så gick han till psykolog, lärde sig svenska, klarade skolan och fick ett fast arbete. Han lyckades till sist få sitt permanenta uppehållstillstånd och idag jobbar han på ett äldreboende, sparar till en lägenhet och studerar på högskola.

– Men efter det här valresultatet har jag känt mig mer utanför samhället igen.

”Jobbat väldigt hårt”

Den nya regeringen har sagt att det senast 2024 ska finnas ett förslag för att kunna häva vissa permanenta uppehållstillstånd. Bland de som nyligen fått ett permanent uppehållstillstånd känner många oro. Igen.

– Varför ska jag straffas när jag har gjort allt för att utvecklas och anpassa mig, varför behövs det här förslaget ens? frågar Mahdi.

Ryska Alina Minkova har också varit i Sverige i sju år och fick sitt permanenta uppehållstillstånd för bara några månader sedan. Till skillnad från Mahdi Ahmadi så har hon inte kommit till landet som flykting utan för arbete. Men hon står lika frågande till vad som egentligen är syftet med regeringens förslag om att omvandla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga.

– Vi har jobbat väldigt hårt för att få våra permanenta uppehållstillstånd. Varför ska man skapa en sådan röra? Vad har vi gjort för fel? Vad är de missnöjda med? Kan vi inte bara få fortsätta jobba och leva våra liv?

Köer på 18 månader

För att man som utlänning ska kunna arbeta i Sverige behöver man ansöka om nytt arbetstillstånd varannat år. Idag ligger köerna på strax över 18 månader. Men att hela tiden förnya tillfälliga tillstånd begränsar ens frihet och rättigheter i landet, menar Alina.

– Det finns en massa krav på försäkringar och vilken lönenivå man ska ha och så måste man vara väldigt väldigt noga för varje litet misstag kan få stora konsekvenser. Det som är bra med ett permanent tillstånd är att du kan byta yrke, arbetsgivare, du har rätt till sjukvård, och andra förmåner som du inte har som tillfällig arbetstagare. Men det viktigaste är att det tar bort stressen. Om man bara har tillfälligt tillstånd och blir av med arbetet av någon anledning har man sex månader att hitta ett nytt arbete, har man inte hunnit göra det är det bara att packa ihop och lämna. Man kan inte riktigt leva sitt liv om man alltid tänker på osäkerheten man lever i.

Det är också en krävande process för en arbetsgivare och hon tror inte att många skulle ställa upp för sina utländska arbetare som exempelvis hennes egen chef gjort, som under en kortare tid avstod från en del av hennes egen lön för att Alina skulle få den lön som behövde stå på pappret.

– Jag är tacksam och har tur som haft henne som kämpat för mig, det är inte alla som orkar ta den fajten.