Debatt: Vill ni vinna landsbygden? Rädda den från marknadskrafterna

Riksdagsvalet har varit ett stort nederlag för arbetarrörelsens partier på landsbygden och en framgång i stora städer. De väljare på landsbygden som gått till höger politiskt och lagt sin röst på SD har uppenbarligen inte påverkats av locktoner eller skrämselpropaganda från Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna. 

Istället för detta felaktiga fokus på en särskild grupp väljare bör fokus ligga på en politik som verkligen gynnar alla dem som drabbas av kommersialisering och marknadisering av viktiga samhälls­funktioner på landsbygden. 

Landsbygdens problem är inte att väljare röstar fel utan att landsbygden, oavsett om socialdemokrater eller borgare styrt, utlämnats till marknadskrafter som med benhård logik avvecklar varje verksamhet som inte ger tillräcklig vinst. Denna utveckling har pågått i stort sett under hela efterkrigstiden, ofta påhejad av staten. Landsbygden har stått för en mycket stor del av de resurser som gjort Sverige rikt, vattenkraft, gruvor och skogar, men de samhällsvinster som skapats har i allt väsentligt gått, och går, till våra storstadsområden. På detta område behövs verkligen ett paradigmskifte. 

Staten kan och måste spela en roll. Även från partier som brukar vara skeptiska till statlig makt ställs nu krav på mer av statliga ingripanden. Skolan och sjukvård­en bör förstatligas tycker borgerliga partier. Men för att staten ska bli en lösning måste den bryta med sin egen malplacerade marknadslogik som fram till idag medverkat till att i allt snabbare takt tömma landsbygden på människor, service och kvalificerade jobb. Även beredskapsläget talar för vikten av att hela landet är bebott och kan försörjas av lokalt producerade livsmedel.

Staten måste i tätt samarbete med kommuner och regioner besluta om en absolut miniminivå när det gäller samhällets grundläggande service i form av vårdcentraler, polis, arbetsförmedling, kollektivtrafik, skolor, bibliotek och idrottsanläggningar. 

Vidare bör de ideella och ­kooperativa initiativ som vuxit fram för att bevara bensinmackar och möjliggöra e-handel av livsmedel ges rimligt stöd. 

Staten skulle också kunna spela en positiv roll genom att på ett helt annat sätt ge stöd åt och uppmuntra en grön industrialisering som bygger på skog och utvecklingen av ekologiskt hållbart jordbruk. 

De som flyttar till eller bor på landsbygden bör dessutom gynnas skattemässigt, till exempel genom att studieskulder avskrivs, förbättrat reseavdrag och lägre fordonskatt. 

Om inte arbetarrörelsens partier allt mer ska utvecklas till storstadspartier krävs ett ideologiskt paradigmskifte. Landsbygden kan förvisso inte förstatligas, men staten måste ges en ledande roll i den omställning som innebär att landsbygdsbor kan se fram mot en radikalt förbättrad service. Det är helt enkelt inte rimligt att de invånare som ofta betalar högst skatt ska ha den sämsta kommunala servicen. 

På samma sätt som det är genom statlig politik som välfärden kunnat byggas ut under efterkrigstiden måste staten åter bli den kraft som kan användas för att garantera en rimlig service på landsbygden. Landsbygden måste helt enkelt göras till en del av välfärdspolitiken.