Hoppa till innehållet

Replik

Debatt: Viktigt att se vem som är angripare och försvarare

Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT och Evgeniy Maloletka/AP

Dagens ETC.

Gudrun Schymans linje vad gäller möjlighet till fred mellan Ryssland och Ukraina missar flera viktiga perspektiv – som att hon inte kopplar kravet på vapenvila till ett krav på rysk reträtt från Ukraina.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Som fredsaktivist anser jag att det finns allvarliga problem med Gudrun Schymans hållning till kriget i Ukraina. I Dagens ETC (18/1) säger hon att det behövs fredsförhandlingar där både Ryssland och Ukraina ­kompromissar för att ”låsa upp ett konfliktläge”. Hon avvisar också kritiken om att en omedelbar vapenvila och fredsförhandlingar skulle gynna angriparen Ryssland.

Diskussionen påminner mig om när jag läste konfliktlösning på Göteborgs universitet. Kursen utgick från metoden ”Alternative dispute resolution”, som betonar att konfliktparterna själva behöver nå fram till en lösning. En del kursdeltagare kritiserade bristen på maktperspektiv, eftersom det i många konflikter finns en maktojämlikhet som hindrar parterna från att komma fram till en rättvis och hållbar lösning. För att inte den som har övertaget ska kunna tvinga fram en orimlig lösning, lyfte de istället fram alternativet ”Powerbreaking and dialogue ­facilitation”, som går ut på att kämpa mot orättvisor och förtryck med ickevåldsmetoder för att bryta maktojämlikheten, och sedan kunna komma fram till en hållbar lösning.

Det perspektivet verkar helt saknas i Gudrun Schymans uttalanden. Hon talar om förhandlingar som om utfallet av dem inte skulle påverkas av vem som har övertaget vid tidpunkten. Hon vänder sig emot vapenleveranserna, men det finns även andra sätt att bryta övertaget som Schyman inte nämner. Vi skulle kunna ha mer effektiva sanktioner mot Ryssland än dem EU hittills lyckats komma överens om, särskilt mot fossila bränslen som vi ändå behöver fasa ut på grund av klimat­krisen.

Vi skulle kunna stödja krigsvägrande ryska soldater, så att fler som vill vägra också vågar göra det. I Sverige anses de inte ha asylskäl utan bevis för att det finns hot mot individen, så vi skickar tillbaka dem för att slåss för Putin.

Vi skulle kunna stödja det motstånd med ickevåldsmetoder som faktiskt finns i Ukraina, och som inte fått den uppmärksamhet det förtjänar. Enligt en studie av ­professor Felip Daza har ickevåldsmotståndet haft viss effekt, bland annat stärkt lokalsamhällen och bidragit till att stoppa invasionen i norra Ukraina.

Schyman tar inte upp något av detta, och kopplar inte heller kravet på vapenvila till ett krav på rysk ­reträtt från Ukraina. Det är beklagligt. Som ­fredsvänner vi vill se fredliga konflikt­hanteringsmetoder, och vi ­hoppas alla på ett slut på kriget så snart som möjligt.

Men det är också viktigt att kunna se skillnad på den som ­angriper och den som försvarar sig.

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00