Debatt: Viktigare att rädda bankerna än klimatet?

Ingen kan längre säga att de inte hört de tiotusentals forskare som i decennier har varnat mänskligheten för de katastrofala konsekvenserna av den globala uppvärmningen och massförstörelsen av världens ekosystem.

Den senaste varningen kom 20 mars från FN:s klimatpanel IPCC. Den har mötts av politisk tystnad. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L) har pliktskyldigt sagt att regeringens politik visserligen ökar utsläppen i närtid men att ambitionen om nettonollutsläpp 2045 kvarstår. Konkreta politiska åtgärder som gör skillnad lyser med sin frånvaro.

Kommentaren visar en skriande ignorans inför klimatrapportens kanske tyngsta budskap: att det vi gör nu, de sju år som kvarstår av 2020-talet, har avgörande betydelse för hur klimatet kommer att utvecklas under tusen år framöver.

När ska politikerna tala klarspråk om att vi står inför en existentiell kris som hotar möjligheterna att upprätthålla en fungerande civilisation? Vi har inte längre råd med statsmakter som, enligt klimatpolitiska rådets rapport 29 mars, tappar styrfarten i klimatpolitiken.

Verktygen finns. Se bara de miljarder och åter miljarder kronor staterna vaskat fram när det gäller att skydda banksystemet. Se bara de kraftfulla restriktioner och miljarder kronor som sattes in under pandemikrisen.

Lösningar finns redan. Det handlar om att massivt skala upp dem med riktade statliga satsningar samt hård styrning av privat kapital. IPCC-rapporten visar på stora hälsovinster med ett klimatsmart liv.

Nu har också EU-parlamentet i ett historiskt beslut den 29 mars röstat för att storskaliga miljöbrott – ekocid – ska införlivas som särskilt allvarligt brott i EU:s lagstiftning för medlemsstaterna. Det öppnar för att vi behöver systematiskt ändra vårt förhållningssätt till natur, ekosystem och klimat.

Med detta som grund behöver Sverige agera här och nu, men också verka för systemförändringar till ett långsiktigt hållbart ekonomiskt system.

Årets klimatpolitiska handlingsplan och statsbudgeten för 2024 behöver innehålla åtgärder som:

• gör det möjligt för Sverige att nå nettonollutsläpp redan 2035.
• massiva statliga investeringar, tillsammans med styrning av privat kapital och pensions­fonder för klimatlösningar.
• snabbt beslutade regelverk som är hållbara för klimat och biologisk mångfald inom skogsbruk, jordbruk, byggnation, och transporter.
• riktade stöd till omställningskostnader för landsbygd, ut­satta företag och arbetstagare.

På EU-nivå behöver Sverige agera för att:

• lotsa igenom EU:s fit for 55­-program med skärpningar vad gäller till exempel utfasning av utsläppsrätter, utfasning av förbränningsmotorer och ökade kolsänkor i skog och mark.
• arbeta för att EU:s marknadsregler inte bromsar staternas stöd till åtgärder som behövs för klimatomställning och skydd av biologisk mångfald.
• lagar om Ekocid, införs i EU:s nya brottmålsdirektiv.

Vi behöver kort sagt en regering och riksdag som visar ett modigt ledarskap för framtiden. På så sätt kan högersidan visa vägen mot framtiden.