Debatt. .

2019-07-21 22:38
  • ”Jag är förmodligen arbetsskadad, men jag har lättare att prata om ångest än om vädret”, skriver Selene Cortes, verksamhetsutvecklare på organisationen Mind. Personerna på bilden har inte med texten att göra. Bild: Shutterstock
    ”Jag är förmodligen arbetsskadad, men jag har lättare att prata om ångest än om vädret”, skriver Selene Cortes, verksamhetsutvecklare på organisationen Mind. Personerna på bilden har inte med texten att göra.
  • Selene Cortes.
    Selene Cortes.
Puffetikett
Dagens ETC

Vi behöver mer varmprat

Varmprat är motsatsen till samtal som går på tomgång om ingenting. Gör dig själv en tjänst och ta ansvar för att plocka in mer varmprat i de rum du befinner dig i. Det skriver Selene Cortes från organisationen Mind.

Jag läste nyligen om någon som funderade kring vilken funktion kallpratat fyller, där skribenten gör den briljanta analysen att det viktiga inte är vad man pratar om, utan att man pratar. En sorts tvångsmässig aktivitet där vi planlöst och krampaktigt involverar röst och kroppsspråk för att det på något underligt vis har blivit konstigt att prata om saker som vi faktiskt är intresserade av. Många är de tillfällen man håller andan och står ut för att det helt enkelt är en del av det här sammanhanget, oavsett om det är på lunchen, i hissen, vid kaffeautomaten eller på din bästa väns bröllop. Helt ärligt, hur många kommer egentligen ens ihåg svaren vi fått på de halmstrån till frågor vi greppat efter i blindo som en form av överlevnadsstrategi i ett murrigt samtalslimbo?

Men går det att tina upp kallpratet och kanske till och med få det till ett samtal som faktiskt ger något för alla inblandade? Svaret på den frågan är tveklöst ”ja!”. Se till att kallpratet blir varmprat. I en tid där filter på filter läggs på den del av verkligheten vi helst väljer att visa upp för andra är varmprat med nödvändighet det nya kallpratet.

Varmprat är motsatsen till samtal som går på tomgång om ingenting. Varmprat är samtal där alla delar av livet blottas utan att någon nämnvärt höjer på ögonbrynen, helt enkelt för att det handlar om allmänmänskliga komponenter vi alla upplever ibland. Varmprat behövs som motvikt för att vi alla skall komma ihåg att människan både har bredd och djup, och att vi är födda med ett intellekt och en nyfikenhet som, när den används, för världen framåt. Idag, när svenskar målas upp som de mest olyckliga i ett av världens rikaste länder, vågar jag säga att varmprat kan rädda liv. Men om vi struntar i att dra det så långt kan vi stanna vid att varmprat gör att du får möta både andra och dig själv på ett sätt som skapar sammanhang och som du, med större sannolikhet, faktiskt frivilligt vill vara i, om du själv fick möjlighet att välja.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Det finns förmodligen en uppsjö av anledningar till att många fasar för sociala tillställningar, men en av dem är garanterat en befogad motvillighet till tvångsmys. Personligen ger det mig omedelbar klåda och jag börjar känna efter om jag inte har ont någonstans så jag måste gå hem. Jag är förmodligen arbetsskadad, men jag har lättare att prata om ångest än om vädret. Av olika anledningar. När man delar något personligt som är ”på riktigt” ökar chanserna drastiskt till att den du pratar med tycker det är bra mycket roligare att sitta av middagen med dig än när hen tvingas tomprata om väder, men det händer något annat också. Att slänga in ångestkortet, eller något annat som du själv känner handlar om just dig, i leken gör att de flesta känner igen sig, och börjar prata tillbaka. Och livet blir bra mycket enklare när man upptäcker att man omger sig med människor som i allra högsta grad är just människor. Med önskningar, livskriser och dålig nattsömn – och som ångrar saker de aldrig vågade göra för att de trodde att de inte skulle klara av det. Förmodligen, överraskande nog, är det just de sakerna ni har gemensamt.

Men det går inte att avskriva kallpratet helt, för det har en tydlig funktion i början av kontakten med andra människor och i starten på stela möten och oväntade träffar på gatan eller i hissen. Det kan vara ett utmärkt sätt att kratta manegen för ett samtal som faktiskt blir något annat än tafatta försök att gömma sig själv bakom en ridå av floskler och lätta suckar, problemet är att det är lätt att fastna där. Då krävs det en stor portion fantasi att föreställa sig att det finns något annat gemensamt mellan dig och den du tafatt hummar med än en innerlig önskan av att vara någon annan stans.

Så, stek inte kallpratet helt, men akta dig för att vara kvar i det för länge. Det kommer inte att göra någon glad, framför allt inte dig själv. Gör dig själv en tjänst och ta ansvar för att plocka in mer varmprat i de rum du befinner dig i. Mind har tagit fram ett antal konversationsstartare för den som tycker att det känns konstigt att börja prata om saker man kanske inte brukar prata om. Dom kan du använda om du vill, men du kan också göra en annan helt vansinnig grej: fråga något som du faktiskt skulle vilja veta svaret på.

Selene Cortes 
Verksamhetsutvecklare på Mind, en ideell organisation som arbetar för psykisk hälsa.