Debatt: Vi behöver flexibel pension – inte matematiska ekvationer

Nu har riksdagen beslutat att ändra pensionsåldern och kritiken flödar, särskilt från facket, från vårdarbetare till LO-bossen. I referaten sägs att lägsta pensionsåldern höjs till 62 och därefter skall fortsätta att höjas. Men är det så?

Riksdagsmajoriteten (= alla utom V och SD) säger att det ”främsta syftet är att ersätta dagens starka 65-årsnorm med en pensionsålder som tar hänsyn till den ökande medellivslängden i Sverige”. Problemet, heter det, är ”att medelpensioneringsåldern inte har ökat i samma utsträckning som livslängden”, vilket anses bero på 65-årsnormen”. Därför skall den avskaffas. Istället ska en ”riktålder” införas. Vad är det?

I Socialförsäkringsutskottets betänkande skriver riksdagsmajoriteten: ”Riktåldern ska beräknas för varje år och gälla för det sjätte året efter beräkningsåret. Enligt regeringen ger framförhållningen om sex år den försäkrade tid att planera när han eller hon vill gå i pension. Det sammanfaller också med pensionsöverenskommelsens riktlinjer om att pensionssystemets grundskyddsförmåner ska vara knutna till riktåldern 2026, vilket är det år när riktåldern som beräknas 2020 kommer att börja gälla. Riktåldern ska utgöra två tredjedelar av den genomsnittliga återstående livslängdens förändring vid 65 års ålder.”

Och vad betyder det? Vilken blir med detta beräkningssätt framtidens pensionsålder? Blir det en ny fast, men högre pensionsålder? Eller blir det en rörligare och mer individualiserad pensionsålder? Begriper riksdagsledamöterna själva vad de beslutat om? Eller sitter de i knäet på räknenissar som tycks ha glömt att pensionssystemet handlar om verkliga människor av kött och blod, som inte fungerar som tabellbilagor, utan har miljoner olika mänskliga erfarenheter och egenskaper.

I Miljöpartiets valmanifest inför valet 2018 heter det: ”Pensionsåldern bör vara mer flexibel, och rätten att ha kvar sitt arbete även efter 67 års ålder bör stärkas.”

Mot den bakgrunden kan vi som företrädare för Miljöpartiets äldreorganisation Gröna Seniorer konstatera att vad som behövs är inte fler teoretiska matematiska ekvationer utan konkreta och lättbegripliga beslut för konkreta människor: En verkligt rörlig pensionsålder som innebär att de som vill får arbeta längre och de som behöver får pension tidigare.

Det är kanske trots allt detta riksdagsmajoriteten har tänkt sig. I så fall bör det klargöras. Annars har sexpartialliansen i pensionsfrågor (S+MP+C+L+M+KD) lämnat fältet fritt för de två partier som ställt sig utanför pensions­överenskommelsen, V och SD. Ett klargörande krävs: Är det riksdagsmajoritetens avsikt att fortsätta utveckla pensionssystemet i riktning mot verkligt rörlig pensionsålder där hänsyn tas inte bara till de allt fler som vill och kan arbeta längre utan också till de (förhoppningsvis allt färre) som av slitsamma arbeten behöver kunna få pension tidigare?