Debatt: Vi behöver en förskoleminister

”Förskolan är dimensionerad så alla elever ska kunna gå”, sa Anna Ekström till Lärarnas tidning efter en timmes långt rundabordssamtal med bland andra Förskoleupproret i höstas. 

Hur kunde hon uttrycka sig så efter ett samtal där Förskoleupproret uttryckligen förklarade och tydligt lade fram hur illa situationen är i förskolan runt om i landets kommuner? Det är ett oerhört beklämmande uttalande och det känns fortfarande som ett knytnävsslag rakt i solarplexus. Vi var många som vek oss och inte fick fram ett ljud i brist på luft. Uttalandet har därför stått oemotsagt. Fram till nu.

Nu har vi hämtat andan.

Utöver uttalandets dåliga timing valde hon att kalla barnen i förskolan för elever. Vi menar att det påvisar en uppenbar nonchalans kring förskolan, för skollagen är entydig: ”I denna lag avses med - elev: den som deltar i utbildning enligt denna lag med undantag för barn i förskolan,” (Skollagen 2010:800, kap1:3§). Förskoleupproret anser vidare att det visar på bristande intresse för vårt yrke och uppdrag. Slarviga uttalanden där vi hör och läser hur hon blandar begreppen barn och elever signalerar tydligt och klart att hennes fokus i första hand handlar om grundskolan och gymnasiet där resultaten är mätbara. Dessa skolformer kan därför vara lättare att förstå, förskolan kräver en annan typ av insikt och kunskap. Det sätt som vår utbildningsminister väljer att se på skolan går alltså inte att direkt överföra på förskolan.

I en nyligen publicerad artikel (Aftonbladet, 27 december) gör Anna Ekström gällande att ”det är ruggigt viktigt att klara skolan”. Vi kan inte annat än hålla med. Men på vilket sätt ska eleverna kunna ta till sig kunskap och klara skolan om de inte får möjlighet att utveckla sina grundläggande förmågor att lära? Vi ska inte återigen behöva skriva att under människans viktigaste år, upp till sex års ålder, är man som mest receptiv och absorberande av kunskap. Detta ska utbildningsministern och hennes stab ha koll på. Det är lika ”ruggigt viktigt” att FÖRskolan får de förutsättningar som behövs för att kunna genomföra uppdraget och tillgodose barnens behov. Det är samma barn som sedan börjar skolan. Trygghet är ett av de mest primära behoven för att kunna tillgodogöra sig kunskap. Den tryggheten byggs upp i förskolan, inte i grundskolan. Som förskolan ser ut idag berövas allt för många barn en möjlighet till god start där ”Kunskap kommer till uttryck i olika former fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet” i förskolan (Lpfö 2018). I förskolan lägger vi grunden för allt fortsatt lärande! 

I uttalanden kring skolan använder utbildningsministern ofta begreppet likvärdighet. Det är förståeligt. OECD-rapporten var allt annat än smickrande vad det beträffar. Men vi ställer oss frågande, ska en utbildningsminister uttala sig om likvärdighet när de flesta av hennes uttalandena exkluderar delar av utbildningsväsendet? Vi anser att vår minister skulle behöva vidga sitt förhållningssätt till skolsystemet. Så länge Anna Ekström inte ser skolsystemet som en helhet och gång på gång förpassar förskolan ut på stormande hav utan sitt ledarskap, menar vi att hon inte ska nämna likvärdighet. 

Vi upplever starkt att förskolan negligeras av vår utbildningsminister och att hon verkar föga intresserad av både skolformen eller vår yrkeskunskap. Att inte bli uppmärksammad av sin högsta chef menar vi skadar verksamheten. Förtroendet bryts, förskollärare och barnskötare lämnar förskolan och vi går en oroväckande framtid till mötes. Anna Ekström får snart bärga bitarna av det förlista skeppet Förskolan. 

För att komma till stånd med ett grundläggande arbete för förskolans framtid föreslår vi därför att utbildningsministerns roll stärks genom att en förskoleminister tillsätts som stöd.
////

Annette Nord

Förskollärare

Katrin Nörthen

Förskollärare 

Anki Jansson

Förskollärare 

Annica Järking

fd. Förskolechef

Monica
Lindström

Förskollärare 

Diana Hall

Förskollärare 

Ledningsgruppen
i Förskoleupproret