Vi behöver ekologiskt kretsloppsjordbruk för att rädda klimat och miljö

Nästan alla känner av att vi lever i en tid av kris. Och de flesta inser nog att det inte bara handlar om krig utan också om miljö och klimat.

Alarmrapporterna avlöser varandra. Nu senast om att issmältningen I Arktis går fortare än väntat och ökar hotet att Golfströmmen skall bromsas upp och föranleda en dramatisk nedkylning av norra Europa.

Det är förståeligt om en del väljer att sticka huvudet i sanden och bli klimatförnekare. Men det blir direkt farligt när tunga opinionsbildare, som Tove Lifvendahl, ledarskribent på SvD, gör det.

”Tvångsmatandet står upp i halsen“, det var den nedsättande rubriken på Lifvendahls ledare den 1 mars i SvD – rörande många kommuners satsningar på att erbjuda ekologisk och vegetarisk mat i skolor och äldrevård. Att som Lifvendahl kritisera och utså tvivel om värdet av detta viktiga klimat- och miljöarbete kan bli förödande i en situation där vi ännu gör för lite och engagemanget är i avtagande.

Nu senast kom Klimatpolitiska rådets rapport att vi ej lever upp till de utsläppsminskningar som krävs för att uppnå klimatmålet. Konsumtionens totala klimatbelastning i Sverige motsvarar drygt åtta ton koldioxid per capita (räknat i koldioxidekvivalenter). Enligt

Naturvårdsverkets beräkning utgör matproduktionens klimatbelastning från jord till bord den näst största andelen, större än transportsektorn. Ska vi klara klimatmålet måste en minskning av utsläppen av klimatgaser ske inom samtliga sektorer med ca 90 procent till 2050 och det gäller också för hur vi odlar och producerar vår mat.

I ett nyligen slutfört vetenskapligt publicerat treårigt forskningsprojekt, ”Framtidssäkrat jordbruk”, med 30 ekologiska kretsloppsgårdar fördelade över landet, visades i genomsnitt 85 procent lägre klimatpåverkan jämfört med dagens konventionella jordbruk.

Den lägre klimatbelastningen i ekologiskt kretsloppsjordbruk med flerårig vallodling på alla gårdar beror på större kolinlagring i marken jämfört med dagens konventionella jordbruk. Mer vallodling med kvävefixerande djuprotade vallbaljväxter, och en till den egna foderproduktionen anpassad huvudsakligen gräsätande (alltså grovfoderbaserad) djurhållning, kan möjliggöra detta tillsammans med låga inköp.

Gödselproduktionen från mindre djurintensiva gårdar motsvarar den mängd näring som kan utnyttjas av grödorna, och det blir inga miljöskadliga överskott av kväve- och fosforföreningar.

Det visades också genom gårdsstudier på ekologiska kretsloppgårdar i det EU-finansierade Östersjöprojektet ”BERAS”, med matkluster med förädlare och kommuner som satsade på omläggning av hela matkedjan från jord till bord. Forskningen visade hur en omläggning av jordbruket skulle stoppa övergödningen av Östersjön, förhindra jordbrukets och matens belastning på klimatet och stoppa spridning av kemiska bekämpningsmedel.

I Södertälje kommun, som ingick i det arbetet, är hälften av all mat ekologisk och ryms inom de befintliga kostnadsramarna. En större andel välsmakande och omtyckta grönsaker och mindre kött gör det möjligt.

Många kommuner har följt det prisade exemplet i Södertälje. Ett viktigt steg var den i Sverige beslutade livsmedelsstrategin 2017. Enligt den skulle 60 procent av all offentligt serverad mat vara ekologiskt odlad och 30 procent av odlingsmark vara omlagd till 2030.

Dessa mål saknas i den nuvarande strategiplanen för jordbruket. Utvecklingen går i motsatt riktning med minskande arealer ekologisk odling, ökande global uppvärmning, gifter i miljön och fortsatt ökad övergödning.

Låt oss hjälpas åt att snarast vända tillbaka till den tidigare mer positiva utvecklingen. Särskilt i skolor, i äldrevården och inom sjukvården är det viktigt att erbjuda mat där det är säkerställt att inga av vår tids svåra miljögifter som PFAS, glyfosat och olika former av insektgifter användes vid odlingen och förorenar de livsmedel som erbjuds.

Artur Granstedt

Agronomie doktor och docent i växtodlingslära och ekologisk odling

Olof Thomson

Agronomie doktor, miljösystemanalys

Lars Jonasson

Agronomie doktor, lantbruksekonomi