Vår stad, våra rum

1985 skapade föreningen Ungdomens hus ett rum för ungdomar där de kunde mötas och få en meningsfull fritid. Ett rum formades som erbjöd aktiviteter så som konsertverksamhet, replokal, konstateljé och skejtramp. Som ung fick du nu möjlighet att utveckla din kreativitet och konstnärlighet samtidigt som du fick möjlighet att lära dig om organisering, ekonomi och gemenskap.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Men trots att ett rum för unga av unga var någonting som fyllde ett direkt behov, började kampen om Husets existens nästan samtidigt som det kom till. Kampen om Ungdomens hus har handlat om det ständiga hotet från kommunens sida att få verksamheten nedlagd. Att verksamheten uppfyller sitt syfte är uppenbart för de flesta som någon gång har besökt Ungdomens hus. De flesta är på pappret överens om att det behövs rum för ungdomar att mötas. Att det behövs rum för ungdomar att utvecklas. Att det behövs rum för ungdomar att få en organiseringserfarenhet, möjligheten att driva sina egna projekt och leda sina egna verksamheter.

Trots detta hotas Ungdomens hus nu än en gång av uppsägning från sina lokaler på Svartbäcksgatan. Kommunen vill, genom det kommunägda bolaget Industrihus som äger fastigheten där verksamheten drivs, göra en översyn av lokalen. Som UNT skriver i ”Oklar framtid för Ungdomens hus” den 16/8 handlar det om en översyn av lokalernas tillgänglighet och standard. Visst behöver lokalerna renoveras och tillgängliggöras. Men detta behöver inte ske till priset av en hyreshöjning. Att kommunen skulle höja den egna hyran och därmed göra att lokalen skulle bli för dyr för verksamheten är tyvärr en farhåga som bekräftas av diskussionen om stadens offentliga ytor.

I stället för att tala om gemensamma rum som bekostas med gemensamma medel talas det om vikten av att skapa av den ”attraktiva innerstaden”. Attraktiv, attraktivitet; ett tröttsamt och återkommande nyckelord i flera av kommunens handlingsplaner som antagits av en rödgrön majoritet under den nuvarande mandatperioden i Uppsala kommun. Givetvis duktigt backade av sina blå kollegor. I denna attraktiva innerstad verkar köpkraft och konsumtion vara viktigare än ungdomars meningsfulla fritid. I en sådan vision är ett fint hus i innerstaden hårdvaluta.

Strategin för besöksnäringen, innerstadsstrategin och arkitekturpolicyn är planer värda att nämna. Planerna inbegriper styrande principer för bland annat stadsbyggnad, kommunikation och infrastruktur och påverkar i hög grad Uppsala kommuns nyckelmål om social, miljömässig och ekonomisk hållbarhet. Trots detta finns det tydliga brister i respektive strategi om hur den övergripande sociala hållbarheten kan komma att påverkas. I dessa styrdokument saknas helt en utredning om vad som sker med kommunen när vi planerar och bygger ”attraktivt”. I strategin för turistnäringen ska vi planera för den rika globala resenären, i arkitekturpolicyn ska vi bygga så snyggt det bara går och i innerstadsstrategin är det viktigt att ge det privata mycket utrymme eftersom, som den uttrycktes under kommunfullmäktiges sammanträde när planen skulle spikas, ”offentligheten endast är mellanrum mellan de privata sfärerna”.

Målet är således att skapa attraktiva mötesplatser i centrum. Ordet attraktiv gömmer här ett givet angrepp på centrums mycket få, på gränsen till obefintliga, icke-kommersiella verksamheter.

Det finns ingen diskussion i dokumenten Innerstadsstrategin, strategi för besöksnäringen samt arkitekturpolicyn som rör vilka grupper som faktiskt kommer ha möjlighet att uppehålla sig i dessa attraktiva delar av staden. Inget samtal om vikten av att ha verksamheter som skapar rum som är tillgängliga på riktigt för samtliga sociala grupper.

Detta är oacceptabelt. Den reella ambitionen, att genom en medvetet framtvingad genitrifieringsprocess kommersialisera innerstan till sista gatsten, göms nu bakom renoveringsbehov och hot om höjda hyror till följd.

Bättre än dessa omskrivningar vore om Uppsalas politiska ledning kunde tala klarspråk. Säg som det är till Uppsalas kommuninvånare. Att ni inte har någon ambition om Ungdomens hus överlevnad, och att ni sedan länge lämnat makten över stadsplaneringen till privata partners i Duab, Rikshem, Stena fastigheter med flera.

Uppsala kommun måste ha en rik tillgång på socialt tillgängliga verksamheter och rum som inte kräver konsumtion eller är avgiftsbelagda. Gärna nära stadens knutpunkter för lokaltrafik och nära annan samhällsservice som skola och vård liksom parker och kulturområden. Ungdomens hus fyller på så sätt en kritisk och rent ovärderlig funktion genom att bara finnas där det är och genom att kanalisera och odla ungas engagemang och kraft i egen regi. Ett hus för och av unga i Uppsalas mest centrala stadsdel. Det fyller även en symbolisk funktion. Vem vill Uppsalas politiska ledning egentligen ha i kommunens mest ”attraktiva” områden?

Staden borde utgå från våra gemensamma rum, våra gemensamma behov och ambitioner. Aldrig från vad som är vinstdrivande och inte. Detta är vår stad. Dessa är våra rum. Låt Huset renoveras, låt verksamheten expandera och klara sig ekonomiskt. Det behövs. Men detta ska inte ske på bekostnad av att flytta ungdomarna ut ur innerstaden. För att ha en gemensam stad och gemensamma rum, låt Huset stå kvar!