Hoppa till innehållet

ETC Umeå

Debatt: Var finns den lokala klimatpolitiken, S och M?

Trafikalstrande centrumnära exploateringar som Ikea är tecken på att S och M inte prioriterar ren luft.
Trafikalstrande centrumnära exploateringar som Ikea är tecken på att S och M inte prioriterar ren luft. Bild: Bild: TT

ETC Umeå.

Den klimatpolitik som förts har i mångt varit tandlös och otillräcklig. 2016 blev ett år då vi återigen såg hur Sveriges koldioxidutsläpp ökade. Detta trots att Parismötet enades om att ” ... den globala temperaturökningen ska hållas väl under 2 grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader.” Att genomföra detta kommer att kräva en mycket snabb sänkning av utsläppen och betydligt mer aktiv klimatpolitik – både på global, regional och lokal nivå.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Umeå som står för åsikten.

Som politiker i Umeå är det frustrerande att se hur fem av sex klimatmål passerats med flera år, utan att nya mål antagits. Trafikutsläppen bidrar lokalt till den största skadan på klimatet. Trots att vi haft vetskap om detta i flera decennier har inte några seriösa försök gjorts för att komma till rätta med dessa utsläpp.

Vi i Vänstern har länge försökt skärpa kommunens klimatpolitik. Vi har varit starkt kritiska till ringledsplanerna och påtalat målkonflikten mellan ett bra klimat och dålig luftkvalitet. Vi har kritiserat de förtätningar och exploateringar som socialdemokrater och moderater vill göra. Genom att föra fram skarpa förslag på att kommunen ska göra klimatbudgetar, och försöka få fram hårda siffror på trafiksystemets utveckling över tid, har vi försökt att räta upp kommunens uddlösa klimatpolitik. Men det har känts som om vi jobbat både i motvind och haft uppförsbacke.

Rent trafikpolitiskt har de två senaste decennierna varit förlorade. När regeringen stoppade ringleden 1999 var det ett bra läge att sondera alternativen. Men det gjordes aldrig. Ledande politiker lobbade i stället för en annan dragning av leden. Klimatfrågan skulle lösas med elbilar kunde det heta, och luftfrågan lyftes fram som argument för att nya stora vägsystem ändå var nödvändiga. Samma luftfråga vägde dock inte tillräckligt tungt för att hindra trafikalstrande exploateringar i centrum eller centrumnära (Ikea).

Visst har en del lovande satsningar på cykling och elbussar gjorts. Men de hjälper föga när bilvägsystemet tillåtits växa än mer, och därför också bidrar till att biltrafiken och transporterna ökar än mer. Nu slår bilförsäljningen åter rekord. Det är fossilbilar och inte elbilar som säljs. Dessa nya bilar beräknas rulla i 20–30 år på vägarna.

Vi har varit duktiga att sätta upp mål om ökning av exempelvis cykling och kollektivtrafik. Men de senaste decenniernas utveckling visar också att vi måste även våga säga att trafiken och transporterna måste minska, och bygga en politik efter den vetskapen.

Umeå blev av outgrundlig anledning utsedd till årets klimatkommun 2016. Det borde förpliktiga.

Parismötets åtaganden visar att det är dags att tala klarspråk. Sossar och moderater måste sluta gömma sig bakom ett slirigt byråkratspråk i klimatfrågan och lyfta fram sin politik.

Hur ser Socialdemokraternas lokala klimatpolitik ut?

Hur kan en moderat klimatpolitik för Umeå utformas?

Ämnen i artikeln