Debatt: Var är EU:s beslutsamhet när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati?

EU-kommissionen har mycket rätt och riktigt beslutat att utreda om rättssäkerheten är hotad i Polen. Detta efter att Polens nya högerregering, Lag och Rättvisa, efter valsegern i november fattat flera snabba beslut som inskränker demokratin. Reglerna för landets författningsdomstol har ändrats, vilket i praktiken paralyserar dess verksamhet. Nya medielagar inskränker yttrandefriheten, dessutom tillsätter regeringen sina egna nya chefer på Polens statliga tv, radio och flera andra medier. Alla dessa beslut är klara angrepp på demokratin.

 Ungern under Fidesz ledning har sedan flera år ägnat sig åt att inskränka grundläggande rättsstatsprinciper utan att EU agerat. Nu när Polen slår in på samma bana verkar det glädjande nog finnas lite mer motstånd. Flera partigrupperingar stöttade kommissionens beslut att utreda utvecklingen i Polen i Europaparlamentets debatt den 19 januari.

Kommissionen själv tonade däremot snarare ned sitt beslut. Förste vice ordförande, Frans Timmermans, sa att kommissionen skulle ”gå vidare i en konstruktiv och faktabaserad dialog med Polen”, och lät nöjd med en brevväxling med Polens regering. Det duger inte med tanke på att den polske kulturministern Piotr Glinski sagt att ”alla journalister, redaktörer och nyhetsproducenter kan komma att avskedas” och med tanke på att premiärminister Beata Szydlos i sitt första tal som premiärminister sa att ”den kultur som bekostas med offentliga medel ska vara patriotisk och berätta för världen om polska hjältar”.

Om EU verkligen menar allvar med att grunden för hela unionen är principerna om demokrati och mänskliga rättigheter måste man agera kraftfullt när ett medlemsland så tydligt bryter mot dessa grundläggande värderingar. Det är inte acceptabelt att det istället tassas runt och slätas över.

 Greklands folk mötte en helt annan reaktion. Jämför EU:s agerande nu med den kraftfulla interventionen när Grekland valde en vänsterregering till makten. En regering som sa att människornas väl måste gå före de europeiska storbankernas vinstintressen. Då talades det inte om ”dialog”, tvärtom satte EU-kommissionen och Rådet till alla sina krafter för att i första hand välta regeringen och i andra hand tvinga den på knä. EU-etablissemanget sände iväg en kakofoni av politiska och ekonomiska hot mot Greklands folk.

 Den demokratiskt valda vänsterregeringen valde att utlysa en folkomröstning om EU:s hårda åtstramningspolitik – en folkomröstning som resulterade i att 63 procent stödde regeringens nej till åtstramningarna. Det gjorde EU-eliten ursinnig. Istället för att respektera folkomröstningens resultat beslöt EU att till varje pris tvinga den demokratiskt valda regeringen i Grekland att gå med på fortsatt hård nedskärningspolitik som fördjupar landets fattigdom och nöd. Budskapet var glasklart: Den regering som törs utmana bank-och finanskapitalet kommer till varje pris stoppas!

 I EU:s fördrag står det många vackra ord om respekten för demokratin. I praktiken är det inte så. Det grekiska folkets folkomröstning respekterades inte. Mot den ungerska högerregeringen som under Orbans ledning i flera år undergrävt landets demokrati, sägs ibland några kritiska ord, men inga egentliga åtgärder vidtas. Nu tycks det bli mer eller mindre samma EU-agerande mot Polen.

När EU:s ekonomiska dogmer och doktriner utmanas tar man till det tunga artilleriet, men när demokrati och mänskliga rättigheter står på spel visar EU en oacceptabel flathet.

De enda som i Europaparlamentets debatt faktiskt lyfte EU:s tillkortakommanden och samtidigt uttryckte ett absolut försvar för demokrati och rättsstatprinciper var dock vänstern. Verkligheten är att EU:s ekonomiska politik har bidragit till att skapa den politiska jordmån som fört de reaktionära partierna till makten i både Polen och Ungern.  Många polska arbetare och småbönder har förlorat sina jobb och lever i utsatthet och under fattiga förhållanden. Det är ett läge som det nya regeringspartiet Lag och Rättvisa har utnyttjat med ett retoriskt budskap om att nationen förstörs av idéer om kvinnors och hbtqi- personers rättigheter, och där flyktingarna från krigen i Mellanöstern definieras som ett hot.

Egentligen är det inte överraskande att EU visar handfallenhet vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.

Kampen för demokrati har alltid gått hand i hand med kampen för social rättvisa och övertygelsen om alla människors lika värde. Därför räcker det inte med att kräva att EU-institutionerna kraftfullt står upp för demokratin. Det krävs också en ny ekonomisk politik som sätter människors välfärd före bankernas vinstintressen.