Debatt: Småpartierna behöver sossar som vill något

När en S-ledd maktterror beskrivs från samarbeten med andra partier är det lätt att känna att det är gnäll som handlar mycket om den egna oförmågan att beskriva just hur en politisk vilja ska omsättas i praktik. Har man inte egna reformidéer förtjänar man inte makten och maktviljan är varje politikers och partis ansvar mot väljare och sig själva. 

Men, och det är ett stort men. Reformsamarbeten med ett parti som samlar 36 procent av åtta partiers gemensamma utrymme kräver att det stora partiet har tydliga idéer både om vad man vill och hur det faktiskt ska gå till. Annars riskerar samarbeten bli en retsam diskussion av typen “luften är fri” där storasyskonet är den som retas – och det är väl ändå svårt att föreställa sig något mer irriterande? 

Det är inte Socialdemokraternas ansvar att lyfta andra partiers frågor eller ställningstaganden, men kanske reformförslag som potentiella samarbetspartier kan svara upp mot? Efter Socialdemokraternas kongress spritter det lite nyväckt politisk lust i de politiska leden och kanske finns minnen om hur mycket bättre det var för även för småpartierna när socialdemokratin var mer reforminriktad? 

Med förslag på ordentliga samhällsreformer så kanske Liberalerna kan hitta behov av lite frihet för människor och inte bara för AB:n? Med höjda skatter kanske Centerpartiet kan leta reformutrymme för de allra minsta företagarna så de kan få vara lite mer människor och inte bara ses som bolag? Och Vänsterpartiet kanske skulle må bra av att få prata om hur skattehöjningar kan se ut efter 30 år av skattesänkningar?

För Miljöpartiet vore en reformstark socialdemokrati en fantastisk utgångspunkt för att påminna oss själva och andra om vad grön reformpolitik inom ekologiska ramar faktiskt är. Det gröna folkhemmet byggs inte så mycket genom nya resurser så mycket som det formas genom bättre omsorg av det vi redan har. 

Alla skulle må bra av att socialdemokratin tog sina nya förslag och förpackade dem i tydliga och förhandlingsbara reformer.

Vill man ha tryck i lågkonjunktur är det kanske dags att göra som LO sagt i 20 år och låna för att rusta upp befintlig järnväg? När försvarsbudgeten går upp till kalla kriget-nostalgi är det en bra påminnelse och ett bra tillfälle att fokusera på resiliens. Mäta och fundera på hur mycket bajs och gift vi ska ha i dricksvattnet och lappa ett VA-nät där hälften av vattnet och hälften av skiten försvinner på vägen. En energipolitik som vågar säga att problemet är ett elnät som misshandlats i 50+ år och där de stora utmaningarna är slöseri, energiläckage och överföring. Idag finns teknik för mer resilienta system med energilagring och bättre fördelning men det kräver ett systemskifte mot hushållning och investeringar i mer decentraliserade och robusta system.

Och om det nu är dags att ta hand om miljonprogrammet såsom tanken var från början är det upprustning och förbättring av redan gjorda investeringar som behövs. Klarar vi inte av att ta hand om husen som byggdes långt billigare och till bättre kvalitet än vi mäktar med idag så kommer inte rivning för att prova igen att avhjälpa problemen. 

Alla skulle må bra av att socialdemokratin tog sina nya förslag och förpackade dem i tydliga och förhandlingsbara reformer. Valaffischerna skulle också bli bättre om Magda hade budskap mer än att hon finns.