Hoppa till innehållet

Debatt

Erik Wiklund: Våga se brotten mot afrosvenskar

ETC Stockholm.

För att tackla hatbrott och skydda afrosvenska medborgares rättigheter mot rasistiska kränkningar måste alliansregeringen arbeta med oss för att göra dessa brott mer synliga och ställa förövarna till svars, skriver Zakarias Zouhir, Afrosvenskarnas förbund.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Stockholm som står för åsikten.

Attacken mot en man och hans son i Malmö har satt de rasistiska hatbrotten på agendan. Zakarias Zouhir, Afrosvenskarnas riksförbund, skriver att samhället måste ta itu med det våld och de trakasserier som drabbar afrosvenskar.

 

Brottsförebyggande rådets (BRÅ) årsrapport för 2012 visar en ökning när det gäller antalet våldsbrott av afrofobisk karaktär, med hela 24 procent. Det beror bland annat på att vi inom Afrosvenskarna har jobbat aktivt med våra medlemmar för att öka medvetenheten om vikten av att anmäla hatbrott, men det visar också att dessa brott har ökat markant. Händelserna i småländska Forserum är ett av många exempel. Bland annat fick en afrosvensk flicka mjölk hälld över sig med motiveringen att hon skulle få känna på hur det är att vara vit. Detta viftades bort av regeringen som menade att det var en integrationsfråga, men vi hävdar att det är en säkerhetsfråga för dessa medborgare.

 

Året innan fick några studenter på Lunds universitet för sig att spexa med slaveriet, och klädde ut sig för att agera slavar under en slavauktion. En händelse vi från Afrosvenskarna riktade skarp kritik mot, men Lunds universitets ledning kom med undanflykter istället för att ta sitt ansvar. För ett år sedan kunde ingen i världen missa en leende Lena Adelsohn Liljeroth som hade skurit upp en bit av en tårta som föreställde en stereotyp karikatyr av en svart kvinna. Berns salonger målade en vit skådespelare med svart kräm för att föreställa Josephine Baker. När kritiken kom försvarade man sig med att man inte lyckats hitta några afrosvenska artister. Detta handlar om regeringen, en rektor i kunskapens borg och en VD i nöjesbranschen som kan sin historia och sina privilegier och som instinktivt och automatisk agerade som de gjorde och alltid kommer att göra. Därmed ger de en tydlig signal till resten av samhället om att det är helt okej att agera på detta sätt mot afrosvenskar och att man kommer undan med det ostraffat.

 

Många av våra medlemmar undviker att gå till vissa platser, att vistas i okända miljöer, bland människor de inte känner. Skiljelinjen mellan diskriminering och våld är inte så skarp som många tror. Se bara vad som hände i Malmö. Vi får aldrig glömma att afrosvenskar har mördats i Sverige, i Klippan. Malmöhändelsen är inte unik utan en fortsättning på det rasistiska våldet mot bruna svenskar i vårt samhälle.

 

Många afrosvenskar på mindre orter kan vara ovilliga att anmäla hatbrott av rädsla för repressalier, språkliga och kulturella hinder, och brist på förtroende för de brottsbekämpande institutionerna. För att tackla hatbrott och skydda afrosvenska medborgares rättigheter mot rasistiska kränkningar måste alliansregeringen arbeta med oss för att göra dessa brott mer synliga och ställa förövarna till svars. Det skall kosta att utsätta någon för ett hatbrott. Regeringen har varit allt för ovillig för att hjälpa till att öka medvetenheten om konsekvenserna av hatbrott mot afrosvenskar och betona att denna diskriminering påverkar dessa individer och deras möjligheter i det svenska samhället.

 

Zakarias Zouhir
ordförande Afrosvenskarnas Riksförbund Stockholm

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00