Debatt: Vad Sverige måste säga om demokrati och mänskliga rättigheter i Ryssland

Utrikesminister Ann Lindes resa till Moskva den här veckan, den första under Sveriges ordförandeskap för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), sker samtidigt som Ryssland är mitt uppe i en allvarlig kris för de mänskliga rättigheterna. Arresteringen av den ryska oppositionsledaren Alexei Navalny förra månaden, fem månader efter förgiftningen som nästan krävde hans liv, chockade många i Sverige och runt om i världen. Helgens arrestering av tusentals demonstranter i Ryssland förstärker bilden av en politiskt motiverad attack mot oppositionen. Och det är bara toppen av isberget.
 
Mot slutet av 2020 drev Rysslands regering igenom lagändringar som syftar till att stänga ner det civila samhället och tysta oberoende eller kritiska röster. Ändringarna utökar drastiskt tillämpningsområdet för lagen om ”utländska agenter”, en brännmärkning som ryska myndigheter i åratal har riktat mot ett brett spektrum av oberoende grupper för att demonisera och isolera dem. Det är svårt att inte dra slutsatsen att Kreml försöker likställa alla tal eller handlingar som är kritiska mot myndigheterna med ”utländska”.
 
De nya lagarna utökar kretsen av individer som kan förklaras som ”utländska agenter”, oavsett nationalitet. Listan över så kallade politiska aktiviteter är bred och innehåller bland annat ”att sprida åsikter om statliga organs beslut eller politik.” Vad betyder det? Lagen är medvetet vag. Den nya lagstiftningen utvidgar också begreppet ”utländsk finansiering” från att ta emot ekonomisk ersättning till även utbildning och kapacitetsuppbyggnad.
 
I över sju år har ryska myndigheter använt lagen om ”utländsk agent” för att attackera ett brett spektrum av registrerade grupper som bland annat arbetar med mänskliga rättigheter, miljö, kvinnors rättigheter och hälsofrågor. Det nya lagförslaget skulle, om det antas, förse människor som kandiderar till offentliga ämbeten med etiketten ”utländsk agent”, om de vid något tillfälle under de två åren innan deras kandidatur var anslutna till enheter som har utsetts till utländska agenter. 
 
Under de senaste åren har ryska myndigheter effektivt förbjudit alla fredliga demonstrationer från den politiska oppositionen och andra kritiker, och åtalat tusentals som har vägrat att följa de överdrivet strikta reglerna för offentliga sammankomster. Ryska myndigheter vill nu göra dessa regler ännu mer restriktiva, till exempel genom att likställa en serie enmansdemonstrationer – den enda formen av allmän protest som inte kräver förhandsgodkännande – med massdemonstrationer som kräver förhandsgodkännande. Upprepade överträdelser av dessa regler kan ge upp till fem års fängelse.
 
Helgens massarrestering visar hur långt ryska myndigheter är beredda att gå för att begränsa rätten till yttrande- och demonstrationsfrihet. Och det är inte första gången. När cirka 100 000 människor över hela landet gick ut på gatorna den 23 januari för att protestera mot arresteringen av Navalny och uttrycka sin frustration över korruption i regeringen, fängslades mer än 3 700 personer, inklusive 300 barn – ett rekordhögt antal arresteringar på en enda dag. Inför protesterna arresterades, trakasserades och hotades aktivister och studenter av myndigheterna. Agerandet inför de rikstäckande protesterna den gångna helgen den 31 januari följde samma mönster: myndigheterna bröt sig in i hem, trakasserade och arresterade personer som är anslutna till Navalny eller andra framstående oberoende grupper. Det finns många rapporter om övervåld från polisen, inklusive misshandel som fotograferats eller filmats av media och individer och lagts ut på sociala medier.
 
Sveriges regering har offentligt åtagit sig att främja demokrati och gjort den så kallade demokratisatsningen till en central del av sin utrikespolitik. Behovet av att stå upp för demokratiska principer och främja ett aktivt deltagande av det civila samhället upprepades tidigare i år av Ann Linde i sitt öppningsanförande för det svenska ordförandeskapet i OSSE.
 
Ann Lindes besök kan inte utgå från ”business as usual”. När utrikesministern är i Moskva måste hon betona att OSSE grundar sig på förutsättningen att säkerhet och mänskliga rättigheter är oupplösligt sammankopplade och att dessa rättigheter nu hotas. Hon behöver tala klarspråk med utrikesminister Sergei Lavrov och uppmana regeringen att respektera grundläggande fri- och rättigheter, stoppa våldet mot Rysslands civilsamhälle och upphäva den drakoniska lagstiftningen om ”utländska agenter”.