Debatt: Utveckla staden – minska bilismen

Idag byggs parkeringsplatser, särskilt i centrala lägen, främst i underjordiska garage med en prislapp på cirka 400 000 kronor per parkeringsplats. Det är så dyrt att pengarna sällan går att få igen på att hyra ut själva parkeringsplatsen. Byggherrarna måste därför skicka vidare en del av kostnaderna till alla boende, oavsett om de har bil eller inte. Resultatet blir att lägenhetsinnehavare utan bil betalar delar av bilisternas parkeringar – en direkt omfördelning från låg- till höginkomsttagare, från kvinnor till män.

Att bygga färre antal parkeringar per ny lägenhet är en viktig klimatfråga. Studier har visat att bilinnehavet och bilresandet minskar om bilägarna själva får stå för hela parkeringskostnaden. Ett stort utbud av subventionerade parkeringsplatser uppmuntrar till bilinnehav i ett läge när bilismen behöver minska för att vi ska nå klimatmålen.

Den så kallade parkeringsnormen varierar från kommun till kommun. När Stockholm var borgerligt styrt var det länge regel att bygga en parkeringsplats per ny lägenhet, trots att mindre än hälften av nuvarande lägenhetsinnehavare äger en bil.

Nu har det rödgrönrosa styret i staden beslutat om en ny modell, som ska leda till att det i normalfallet byggs mellan 0,3 och 0,6 parkeringsplatser per lägenhet, beroende bland annat på läge, närhet till kollektivtrafik och storleken på lägenheter. Dessutom kan byggherrarna få en ”rabatt” på upp till 25 procent av parkeringsplatserna om de i stället satsar på mobilitetstjänster såsom cykelrum och plats för bilpool.

Vänsterpartiet kommer att fortsätta sträva efter en modell som inte för över parkeringskostnader på dem som väljer bort bilen. Nästa steg bör bli att i centrala, kollektivtrafiknära lägen låta antalet nybyggda parkeringsplatser per lägenhet närma sig noll.

Det bidrar till att minska bilismen i städerna och är särskilt viktigt med tanke på hur många bostäder som måste och kommer att byggas de närmaste åren – 140 000 i Stockholm, omkring en halv miljon i hela Sverige.

Den massiva nybyggnationen ställer stora krav. Menar vi allvar med att bygga hållbara, täta och attraktiva städer måste vi prioritera cykel, gång- och kollektivtrafik framför bilen. När städerna växer måste fler samsas om utrymmet. Det handlar om en rättvis tillgång till staden. När bilismen minskar uppstår nya stora ytor för människor. Gåendemiljöerna förbättras när buller och avgaser minskar och när bilvägar som är barriärer för gående kan korsas. Längs vägarna uppstår utrymmen för cykelvägar eller uteserveringar. Parkeringsplatser och överdimensionerade vägar kan bli torg, parker eller tomtmark för bostäder, arbetsplatser och service.

Bilen har varit en så självklar del av stadsplaneringen att många har vant sig vid den. Men hälften av alla bilresor i tätorter är kortare än fem kilometer och det gör att de flesta utan större problem kan ersättas med cykel- eller kollektivtrafik. Vi kan planera annorlunda. Bilarna måste helt enkelt börja maka på sig.