Opinion
Debatt: Utsläppsmoms räddar klimatet
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Kanada, bland världens största utsläppare med runt 18 ton per person och år, ska beskatta och återbetala allt till folket. Det är delvis kontraproduktivt. Viljan hos de underkonsumerande (som överkompenseras) att öka sin konsumtion är starkare än viljan hos prisokänsliga storkonsumenter att minska sin; därför kan Kanadas medelutsläpp till och med öka. I EU ska utsläppsrätter (ETS) och nationella löften lösa allt, men ETS omfattar mindre än hälften av utsläppen, varav en bråkdel betalas och av det går en bråkdel går till omställning och utveckling. Globalt finns FN:s klimatorgan UNFCCC, som står för klimattoppmötena COP men som inte tar några initiativ. Ingen förmår rädda klimatet. Vilken politiker på vilken nivå vågar bryta det mönstret?
En skatt som tillfaller staten eller folket verkar alltför långsamt på minskningen av utsläppen. Men det gör inte en skatt som direkt finansierar koldioxidinfångning och direkt minskar nettoutsläppen, samtidigt som omställningsdynamiken verkar. Problemen är globala och ska givetvis slutligen lösas globalt. Alla utsläpp, oavsett källa, är lika förödande för klimatet. Det viktiga nu är att kompensera fullt ut, det vill säga fånga in lika mycket som släpps ut, på något sätt – det mest kostnadseffektiva. Detta mål är överordnat målet att omfördela all klimatskatt. Skattelagstiftning bör dessutom vara teknikneutral. En utsläppsmoms, lika stor överallt och på alla varor och tjänster, med en gemensam momssats i kronor per kilo koldioxid (CO2-ekvivalenter), är mitt förslag. En del ska gå tillbaka till folket – för den del som anses nödvändig för varje person, säg 3 ton per år initialt (men senare ner mot hållbarhetsmålet 0–1 ton per person och år). Det allmänna kan få del av denna återbetalning, för mer nyanserad kompensation. Resten av de insamlade momsmedlen går oavkortat till utsläppsreduktion, både förebyggande och avhjälpande, samt till forskning och utveckling.
En utsläppsmoms innebär att de med detaljkunskaper, producenterna, allt ifrån materialutvinning till färdigvara, beräknar och öppet redovisar sin klimatpåverkan i kg CO2e; något som påverkar både företags och konsumenters val. I konsumtionsledet lägger säljaren på moms för den tänkta användningen, vid tankstället moms för fordonens fossil- och bioförbränning.
Momsområdets ingående stater står för momsuppbörd och återbetalningar. De insamlade medlen går till en central instans, som sedan har att snarast fördela pengar på projekt, för att hålla hjulen igång. Projekten hanteras som investeringar, med en diskonteringsränta som värderar ner framtida effekter. Rangordningen görs öppet, efter bedömd projektkostnad i kronor per eliminerat ton CO2e. Hela kostnaden ersätts, utom för i sig lönsamma projekt, där bidraget begränsas till att ge payoff efter viss tid, säg fem år. Så rangordningen ser till att skattemedlen används optimalt. Många solcellsinstallationer är i dag lönsamma – och skulle få bidrag. Avgörande är den globala nyttan – hur många utsläpps-ton (nu från fossil-el) som elimineras – varvid även solpanelernas prestanda, lokalisering och inriktning påverkar (för bättre material och metoder).
Förbränning av biobränsle jämförs med att låta de avverkade träden förmultna naturligt. Båda alternativen ingår i kolcykeln (kretsloppet luft – mark/vatten) men vid förmultning frigörs CO2 långsammare, vilket ger ett lägre diskonterat utsläppsvärde. Mellanskillnaden beskattas. Vid kolning till biokol så frigörs CO2 än långsammare. Mellanskillnaden i diskonterat utsläppsvärde ses som infångning och kan ge bidrag.
Det allmänna kan söka delfinansiering. Infrastrukturprojekt som en ny bana för höghastighetståg kräver en bedömning av hur många passagerare som tillkommer från fossilresor med olika transportmedel – alla med sina väntade CO2e-utsläpp. Räkna med minskande utsläpp över tid för alla transportmedel, så tidigt implementerade banprojekt får fördelen av större CO2e-eliminering och därmed chans till större bidrag. Nya elbilar subventioneras inte; i stället kan en skrotad fossilbil ge en premie baserad på det bedömda antalet framtida ton CO2e som undviks. Premien och utsläppsmomsen styr avvecklingen av fossilbilparken.
Konsumtionen inom momsområdet beskattas. Importen – inklusive all frakt – CO2e-deklareras och beskattas (som i EU:s tullunion) och exporten undantas från utsläppsmoms (som traditionell moms; även av konkurrensskäl). Flygets momsbeskattning är enkel att lösa: på bränslet! Passagerarflyg momsbeläggs som import-export – enbart i ena riktningen. Höghöjdseffekter inkluderas. Flygbolagen har sedan att visa att vissa flyg företas på lägre höjd och då innebär en reducerad klimatpåverkan, vilket berättigar till momsavdrag/återbetalning. Beräkningsschabloner utarbetas för olika branscher.
Vilka pengar handlar det då om? Utsläppen inom momsområdet EU uppskattas för 2015 till knappt nio ton per capita. Eftersom elproduktionen inom EU till mer än 40 procent är fossilbaserad kan vi, för att konkretisera utan krav på exakthet, leka med tanken att kvitta hela den onödiga utsläppsmängden per år med solcells-el. Med klassiska kiselsolceller uppskattas skattebetalarnas kostnad för ersättnings-elen till 1/3 kronor per kg CO2. Med momssatsen 0,40 kronor per kilo får EU in 3600 kronor per person. Återbetalningsdelen för te ton betyder 1200 kronor till var och en; resterande 2400 kronor ger utsläppskompensationen 7,2 ton (på 30 värdeår). Mer kostnadseffektiva investeringar efterlyses!3 Oräknat alla dynamiska effekter innebär takten ändå att nettoutsläppen på 10 år kapas till 6,6 ton; vilket ger den 40 procent utsläppsminskning räknat från 11 ton 1990 till 2030 som åtagandet i Parisavtalet gäller – om momsstart sker 2020! Men först? Momsområde Sverige vore något att visa världen!
