Debatt. .

2015-04-27 10:42
Det mest slående är kanske inte själva beskrivningen av helgen som framstår som närmast parodisk, utan hur Mikaela Bley svarar på kritiken: ”Det är inte som att min helg skiljer sig från särskilt många andras.” Bild: Michel Widenius
Det mest slående är kanske inte själva beskrivningen av helgen som framstår som närmast parodisk, utan hur Mikaela Bley svarar på kritiken: ”Det är inte som att min helg skiljer sig från särskilt många andras.”

Utsatthet gör sig inte bra i sociala medier

Nej Mikaela Bley, ”många andras” helg liknar inte din. Tvärtom så har klyftorna mellan de som har möjlighet att bjuda sina barn på tryffelpizza och rawfood-glass och de som knappt har råd att sätta mat på bordet aldrig varit större, skriver Josefina Lodin.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Deckardebutanten Mikaela Bley väcker upprörda känslor när hon i en söndagskolumn i en stor morgontidning redogör för sin helg. Det är tryffelpizza och rawfood-glass åt barnen, tjejmiddag ute följt av drinkar på Stureplan innan helgen avslutas med något som påminner om en enda stor italiensk familjefest.

Det mest slående är kanske inte själva beskrivningen av helgen som framstår som närmast parodisk, utan hur Mikaela Bley svarar på kritiken: ”Det är inte som att min helg skiljer sig från särskilt många andras.”

Samma tid, samma plats. Hissen vid Östermalmstorgs tunnelbanestation har stannat. En rullstolsburen man tvingas ta rulltrappan ner. Det slutar med att rullstolen blir kvar uppe på platån medan han själv åker ner. Han ropar åt människorna ovan att de ska ta ner rullstolen åt honom. Trots att det är fredagsrusning, eller kanske just därför, reagerar ingen.

En ung tjej griper tillsist in. När hon kommer ner med rullstolen är mannen märkbart skamsen över den scen han tycker sig ha ställt till med och det besvär han orsakat henne.

En rullstolsburen man ska inte behöva be om ursäkt för att hissarna på en av våra mest trafikerade tunnelbanestationer inte fungerar. Inte heller för att vuxna människor hellre vill hinna hem i tid till fredagsmyset än göra sin medmänskliga plikt och hjälpa till. Men det tecknar en ganska bra bild av dagens Sverige, där cynismen och egoismen breder ut sig. Vi är idag så vana att se tiggande människor på våra gator och torg att deras utsatthet inte längre påverkar oss.

Istället talar vi om dem som ett politiskt bekymmer, ungefär som de sjunkande skolbetygen eller jobbristen.

Så nej, Mikaela Bley.

”Många andras” helg liknar inte din.

Tvärtom så har klyftorna mellan de som har möjlighet att bjuda sina barn på tryffelpizza och rawfood-glass och de som knappt har råd att sätta mat på bordet aldrig varit större.

Problemet är att de senare sällan får följare i sociala medier eller utrymme i media.