Debatt: Politiker, ni kan inte dumpa ansvaret på engagerade kvinnor

Vi har fortfarande kvar i minnet de förödande morden på de båda kvinnor som mördades i Rönninge och i Boden runt julen 2025. Utöver att modern mördades i Boden hölls en dotter som gisslan.

Kvinnosamverkan i Göteborg, samverkande kvinnoorganisationer i Göteborgsregionen, bildades 8 januari 2025. En paraplyorganisation där ett 15-tal kvinnoorganisationer är anslutna. Vi har lagt särskilt fokus på bostadsfrågan för våldsutsatta kvinnor och barn. Det är absurt att i de flesta fallen får förövaren behålla bostaden. Samhället kan i sin tur inte erbjuda bostäder till de kvinnor som lyckats ta sig ur sin utsatthet. Detta innebär ibland att kvinnor och barn får flytta tillbaka till förövaren för att de inte hittar adekvata bostäder. Vi i Kvinnosamverkan vill inte se fler kvinnor mista livet för att bostadsfrågan inte är löst.

Den senaste fastställda statistiken över mäns våld mot kvinnor kommer från Brottsförebyggande rådet (Brå):

• Under 2023 dödades tio kvinnor av en man med vilken de hade eller hade haft en parrelation.

• Under 2022 dödades 10 kvinnor av en man med vilken de hade eller hade haft en parrelation.

• Mellan 2018 och 2021 dödades i snitt drygt 16 kvinnor av män de haft en parrelation med.

Ekonomiska konsekvenser:

• Uppskattningar varierar, men den vanligaste siffran i rapporter från Jämställdhetsmyndigheten och Uppsala universitet ligger på över 40 miljarder kronor per år för den totala kostnaden för mäns våld mot kvinnor.

• Bara kostnaderna för våld i nära relationer mot kvinnor har beräknats till cirka 19,2 miljarder kronor.

• Detta inkluderar långtidssjukskrivningar, minskad arbetsförmåga och kostnader för barn som bevittnar våld.

• Kvinno- och tjejjourers arbete uppskattades redan 2006 vara värt omkring 700 miljoner kronor årligen i sparade samhällsresurser.

Nu vill vi se krafttag! Inom Kvinnosamverkan har vi börjat kartlägga boendesituationen i regionen bland annat genom att besöka och intervjua kvinnojourer och myndighetspersoner. Samtidigt har vi letat efter någon som kan visa andra sätt att arbeta med denna livsviktiga funktion än vad som görs i regionen idag.

En plats vi har besökt är Oslo och deras krisesenter, som har ett föredömligt och eftertraktansvärt sätt att ta hand om utsatta kvinnor och barn. Deras koncept gäller i hela Norge och är lagstadgat. Alla Norges kommuner måste själva ansvara för att krisesenter finns tillgängliga. Deras sätt att arbeta med kvinnors och barns utsatthet i våldsamma relationer är en framgång och ligger helt i linje med hur vi vill ha det i vår region och i hela landet. Till krisesentren kan kvinnor gå direkt utan att ta vägen via sociala myndigheter.

Många kvinnor ser det som en stoppkloss att först vara tvungna att vända sig till sociala myndigheter. För många som kommer från andra kulturer är detta helt otänkbart. Genom att krisesentren sköter alla samhällskontakter som behövs, slipper den hårt ansatta och många gånger sköra kvinnan ta kontakter för att exempelvis skaffa sig bostad, en av de viktigaste delarna för att nå bra resultat. Krisecentret erbjuder lägenheter, barnpassning, juridisk hjälp, psykolog, polis, allt i ett hus.

Vi ser många olikheter mot det svenska förfarandet. Krisesentret i Oslo har en tioårig finansiering av verksamheten och anställd personal. En trygg finansiering innebär långsiktighet och möjliggör strategiskt utvecklingsarbete.

Statistiken visar att Norges modell har medfört att endast 15 procent går tillbaka till våldsutövaren jämfört med tidigare 30 procent. Vissa krisesenter i Norge är under tio procent. Ett annat exempel är att barn har lärarledd undervisning på krisesentren, i de fall de inte kan ta sig till skolan.

Barn ska ha rätt till trygg skolgång. I en debattartikel i Göteborgs-Posten den 3/12 2025 hänvisar debattörerna Sara Skoog Waller, Igor Knez och Candice Ståhl till forskningsrapporten ”En egen plats” och att just bostadsfrågan är mycket eftersatt i vår region. Vi vill liksom debattörerna se att våldsutsatta ska ha rätt till egen trygg bostad för sig och barnen och att de ska utgöra en prioriterad grupp i såväl handlingsplaner som i budgetering.

På Krisesenter i Oslo liksom i övriga Norge var det positivt att se ett annorlunda sätt att hantera bostadsfrågan. I Norge har samtliga kommuner samma möjligheter att hjälpa utsatta kvinnor till nytt boende. Vi, Kvinnosamverkan, föreslår att regionen aktivt och omgående studerar och tar till sig Norges modell. Vi vill inte läsa eller höra om fler kvinnor som mördas och barn som förlorar sin mamma.

De jämförelser vi gjort visar att Norge tar väl hand om sina brottsoffer. Ska Sverige, som ofta lyfts fram som ett samhälle där kvinnor är jämlika, halka efter i frågan hur vi tar hand om våra kvinnor och barn? Om ni politiker menar allvar med pratet om att inga fler kvinnor ska dö på grund av mäns våld vill vi se att ert arbete synliggörs nu.

Detta innebär att ni presenterar en genomtänkt och hållbar lösning för våldsutsatta och det akuta boendet i regionen. Tills detta är gjort är det av största vikt att stödja kvinnojourerna finansiellt. I hela Sverige har många kvinnojourer tvingats lägga ner på grund av att jourerna inte har ekonomiska resurser att leva upp till de nya lagar som skapats (IOP). Lagen har stiftats utan att förankra att de akuta situationerna inte försämras. Ekonomiska bidrag har inte heller tillskjutits för att möjliggöra förändringen.

För att leva upp till era löften måste Göteborgs stad och Sveriges kommuner själva ta ansvar för att de utsatta kvinnorna får den vård som behövs samt se till att ekonomiska resurser tillförs. Ni kan inte längre bara förlita er på engagerade kvinnor som ställer upp frivilligt och på hårt arbetande kvinnojourer utan långsiktiga resurser. Att ta till sig Norgemodellen i denna förändring är ett framgångsrecept. Bör inte politiken prioritera människor mer än exempelvis arenor som någon form av monument? Vi har nu presenterat en lösning och ni har all chans att visa vägen. Frågan är bara ”Vilket parti som är först på bollen?