Debatt: TTIP är en del av EU:s klimatstrategi

Läs också: Svar direkt: Intellektuell kullerbytta

EU är den mest koldioxideffektiva ekonomin i världen. Under de senaste 25 åren har tillväxten ökat med 46 procent medan utsläppen minskat med 23 procent. Vi har lyckats bryta sambandet mellan tillväxt och ökade utsläpp. Inför klimattoppmötet i Paris utlovade EU de största utsläppsminskningarna av världens stora ekonomier. EU:s handelspolitik – i vilken de pågående förhandlingarna om ett handels- och investeringsavtal med USA (TTIP) ingår – är en del av denna ambitiösa klimatpolitik. Ett framgångsrikt avtal skulle främja innovationer och investeringar i förnyelsebar energi, samt erbjuda renare alternativ till fossila bränslen som kol och olja. Jag delar därför inte Europaparlamentariker Max Anderssons (MP) farhåga (Dagens ETC 7/12) att TTIP kan få allvarliga konsekvenser för EU:s klimatmål.

Europa är i dag beroende av fossila bränslen. Kol – det smutsigaste av alla bränslen – står för en fjärdedel av den totala energiproduktionen i EU. Medlemsländerna har redan påbörjat en omställning till förnyelsebar energi i enlighet med de målsättningar som slagits fast i EU-samarbetet. Men det kommer tyvärr ta lång tid innan vi helt har blivit av med vårt beroende av fossila bränslen som till stor del utgörs av importerad olja och gas. TTIP erbjuder en övergångslösning genom ökad gasimport från USA. Det skulle minska vårt kolberoende och reducera utsläppen av växthusgaser. Gas släpper ut hälften så mycket koldioxid per megawattimme som kol. Studier visar att en övergång från kol till gas skulle kunna ge ungefär 40 procent av vinsterna från ett fullskaligt stopp för fossila bränslen.

EU importerar ungefär en tredjedel av sin gas från Ryssland. Ökar vi importen av gas från USA, minskar EU:s beroende av gas och olja från Ryssland och Mellanöstern. Det ger geopolitiska fördelar, inte minst för de länder i Östeuropa som på grund av sitt beroende av rysk gas varit utsatta för rysk gaskransdiplomati. Detta måste förstås göras samtidigt som EU:s länder sammanlänkas bättre för att få ner energianvändningen och aktivt driva på omställningen till förnybart.

Andersson menar vidare att det krävs mer än symbolgester om man vill värna om klimatet. Jag håller naturligtvis med honom. Det har EU också visat i avtalsförhandlingarna med USA. Ett kapitel i förhandlingstexten handlar om hållbar utveckling. Substansen håller vi på att förhandla fram och nästa steg blir att diskutera hur vi ser till att principerna följs i praktiken. I motsats till vad Andersson menar, kommer det inte att vara fråga om någon verkningslös reglering. EU och USA kommer bland annat att åta sig att bekämpa illegal skogsavverkning och handel med produkter från illegal avverkning – även från tredje land. Det har en direkt bäring på klimatet eftersom avskogning bidrar till mer utsläpp av växthusgaser än alla världens person- och lastbilar tillsammans. Vidare har EU som uttalat mål att även regler som främjar förnybar energi och energieffektivitet – områden som är avgörande för en hållbar utveckling – ska ingå handelsavtalet.

TTIP underlättar för investeringar och innovationer inom förnybar energi och ökad energieffektivitet, samt kan minska vårt beroende av kol och rysk olja. Ett ökat samarbete och en ökad handel mellan världens två största ekonomier, som båda har ambitiösa klimatmål, är om något till gagn för det globala klimatarbetet.