Debatt: Timbro vill att lönebidrag ska bära upp gigbranschen

Senast är det Timbros chefs­ekonom Fredrik Kopsch som har hoppat upp på cykelsadeln för att provjobba som matbud på Foodora i fyra dagar.

Ökad flexibilitet för företag är inte det som behövs i plattformsekonomin. Företagen ska ta sitt ansvar och erkänna sig som arbetsgivare, inte som förmedlare av tjänster. Timbro försvarar den dåliga lönen för matbud genom att säga att det kan kompletteras med statliga bidrag.

Det är anmärkningsvärt då högern ständigt pratar om att det ska löna sig att arbeta när de sänker skatter och bidrag. Retoriken är verkligen bisarr. Lön från arbete ska gå att leva på. Det är inte statens ansvar att subventionera giriga företags arbetskraft. Lönebidrag kan vara motiverat ibland, men inte för att bära upp en hel bransch eller säkra företagens vinstmarginal.

Sedan uppkomsten av gigekonomin har flera journalister och arbetare skrivit om villkoren för matbud. 2017 skrev Erik Wisterberg om när han wallraffade i två veckor som cykelbud och tjänade 39 kronor i timmen. Under pandemin jobbade förläggaren och kulturarbetaren Anders Teglund som cykelbud i över ett år för att få ekonomin att gå ihop.

Den verklighet som beskrivs gång på gång visar en bransch som vuxit snabbt och erbjuder en tjänst som efterfrågas men få vill betala för. Resultatet blir en arbetsmarknad där de som har det sämst ställt, har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och lever i ett tillstånd utan förutsägbarhet och social trygghet jobbar nästan som moderna daglönare.

Varför skulle Kopsch komma fram till någon annan slutsats? Och varför skulle vi lyssna på en ekonom som bara jobbat i fyra dagar som bud, istället för de som faktiskt lever i den verkligheten?

Kopsch berättelse är annorlunda för att den närmast liknar ett betalt reklamsamarbete mellan Timbro och Foodora. Kopsch får låna all utrustning, livesänder under tiden han cyklar, och målar endast upp de positiva sidorna med jobbet. Han kan inte heller svara på hur Foodora skulle reagera om han säger något negativt under sina fyra dagar. Under tiden behåller han dessutom sin lön från Timbro. En lön som ett Foodorabud bara kan drömma om.

Det är en väsentlig skillnad att provjobba i fyra dagar med vetskapen att bakom fasaden finns en trygg och stabil ekonomi, mot att gå dag till dag och oroa sig om pengarna kommer räcka till mat och hyra. Den skillnaden är avgörande för de villkor och krav en arbetare kan och vågar ställa mot sin arbetsgivare. Hotet att förlora jobb och inkomst väger otroligt tungt i avgörandet om en arbetare ska kräva bättre villkor eller knyta näven i fickan och härda ut.

Kopsch menar att för att komma åt utanförskap och få in fler på arbetsmarknaden krävs det enkla jobb med låga trösklar. Självklart ska vi minska utanförskap och öka sysselsättningen, men att intala sig själv att arbetare ska acceptera dåliga löner och villkor som en förutsättning för att etablera sig på arbetsmarknaden är ett rent nyliberalt påfund. Allt arbete ska ske med goda villkor, arbetstrygghet och rätt att organisera sig kollektivt, inte genom rädsla och oro över om ens krav kommer leda till repressalier eller uppsägning.

För sakens skull kanske vi skulle låta ett matbud provjobba som chefsekonom på Timbro i fyra dagar.