Debatt: Tandvård bör ingå i högkostnadsskyddet

Det finns inget vägande skäl att inte behandla tandvård som övrig sjukvård. Obehandlade sjukdomar i mun och tänder innebär samma lidande och risker för den enskilde som sjukdomstillstånd i övriga kroppen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det finns dessutom ett samband mellan dålig munhälsa och andra sjukdomar. Enligt en ny svensk forskningsstudie löpte personer med dålig tandhälsa 45 procent högre risk att dö i hjärt-kärlsjukdom och 58 procent högre risk att dö i cancer. Detta är de två vanligaste dödsorsakerna. Risken att dö i förtid var 27 procent högre för personer med dålig tandhälsa, oavsett dödsorsak.

Tandvård har blivit en klassfråga och många låginkomsttagare väljer idag bort nödvändig tandvård för att de inte har råd. Högutbildade går mer till tandläkaren än lågutbildade, trots att behovet ofta är det omvända. Nyligen släppte PRO, Pensionärernas riksorganisation, rapporten ”Bit ifrån” som visar att drygt var tionde pensionär avstått från tandvård de senaste 12 månaderna, trots behov. Mer än hälften av dem har avstått av ekonomiska skäl.

Även andra ekonomiskt utsatta grupper väljer bort tandvård för att de inte har råd: exempelvis arbetslösa, långtidssjuka och ensamstående föräldrar. Också personer med lite bättre inkomster kan ha svårt att klara större tandvårdsräkningar.

Det högkostnadsskydd som idag finns vid mer omfattande tandvårdsbehandlingar innebär att den enskilde får betala de första 3 000 kronorna, därefter utgår ersättning från staten på 50 procent av kostnader som överstiger 3 000 kronor. På den delen av kostnaden som överstiger 15 000 kronor betalar staten 85 procent. Men allt detta är under förutsättning att tandläkaren följer referensprislistan, det vill säga att tandläkaren inte tar mer betalt för behandlingen än maxpriset i den statliga prislistan. Är så fallet får patienten betala den överskjutande kostnaden. 

Den som avstår från nödvändig tandvård av ekonomiska skäl riskerar inte bara sämre hälsa och förtida död utan även ökad risk att slås ut från arbetsmarknaden. Det kan vara mycket svårt att få jobb när tänder saknas i munnen och den arbetslöse ogärna vill le på grund av detta.

Tandvård innebär självklart kostnader, men det gör även nya mediciner och behandlingsmetoder i den övriga vården. Detta har inte använts som argument för att tvinga den enskilde att ta den ekonomiska smällen vid dyra behandlingar. Tvärtom har rätten till vård för alla, oavsett plånbokens tjocklek, framhållits i dessa sammanhang.

Regeringen har förbättrat det allmänna tandvårdsbidraget, ett stöd för att uppmuntra till regelbundna tandkontroller, vilket betyder att de flesta får ett par hundralappar mer. Dessa förbättringar är välkomna och viktiga för den förebyggande tandvården. Men de räcker inte. Det behövs även en rejäl förbättring av högkostnadsskyddet vid omfattande och dyra tandvårdsbehandlingar.

Regeringen har tillsatt utredningen ”Ett tandvårdssystem för jämlik hälsa” under ledning av Veronica Palm. Utredningen ska komma med förslag på hur vi kan minska skillnaderna i tandhälsa hos befolkningen. En viktig del handlar om att säkerställa att alla har råd att gå till tandläkaren.

Frågan om tandvården är så avgörande att den måste bli en valfråga. Tandvården bör bli en del av den övriga sjukvården och bekostas på samma sätt. Då skulle ingen behöva betala mer än 1 100 kr per år för tandvård. 

Nödvändig tandvård för alla bör föras in under högkostnadsskyddet för sjukvård!