Debatt: Sverige sviker Myanmar – en gåva till Xi och Putin

När demokratirörelsen i Myanmar står starkare än någonsin väljer  bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) att slänga in handduken och släcka hoppet för Myanmars frihetskämpar. Hans argument är att det är för svårjobbat i landet och att vi behöver fokusera på Ukraina. 

Men när Sverige ger upp och drar sig tillbaka till ett mindre närområde gynnar det direkt Ryssland och Kina som snabbt flyttar fram sina positioner globalt. Sverige överger nu sina vänner och lämnar fältet öppet för dessa auktoritära makters ökande inflytande.

 

Det är svårt att förstå logiken i regeringens senaste drag. Att stoppa stödet till Myanmars demokratikämpar för att förtrycket och konflikten har förvärrats är både paradoxalt och ansvarslöst. Ju hårdare militärjuntan slår, desto viktigare är det att omvärlden står kvar. Men Sverige väljer istället att backa ur.

Om bara några månader stundar militärjuntans skenval som syftar till att legitimera fortsatt diktatur.  

Vi ser också att utvecklingen i Myanmar tvärtom går framåt. Sedan kuppen 2021 har motståndet i landet blivit en av världens mest välorganiserade demokratirörelser. I flera av de lokalt kontrollerade områdena har demokratin stärkts, civilsamhället mobiliserar på bred front och många olika grupper samarbetar i framtagandet av en ny konstitution. 

Juntan har också pressats tillbaka i stora delar av landet och folket är mer enade än någonsin i sitt motstånd. Sverige har spelat en viktig roll i att stödja utvecklingen av demokratirörelsen och fria institutioner – och vi riskerar nu att rasera årtionden av detta arbete.

Lika oseriöst är det att ställa konfliktzoner mot varandra. Självklart behöver Ukraina vårt stöd. Men när Sverige överger Myanmar lämnar vi ett vakuum i en nyckelregion som snabbt kommer fyllas av Kina och Ryssland. Att dra sig ur nu innebär att deras inflytande i regionen stärks, att demokratin i världen försvagas och att Sveriges och EU:s röst tystnar.

Tidpunkten kunde inte heller vara sämre. Om bara några månader stundar militärjuntans skenval som syftar till att legitimera fortsatt diktatur.  Demokratirörelsen behöver just nu allt stöd de kan få för att fortsätta underminera militärens grepp. Myanmars exilregering och civilsamhälle har konsekvent stått upp för internationell rätt. I FN har de röstat för ett fritt Ukraina och mot Putins invasion. De står upp för oss. Står vi upp för dem?

I och med den hastiga nedläggningen av den bilaterala strategin för utvecklingssamarbete med Myanmar, normalt sker utfasning av samarbeten under flera år, lämnar vi abrupt några av landets främsta demokratikämpar utan finansiering. Att hitta nya medel tar tid, konsekvenserna blir därför att demokratirörelsen tvingas fokusera på finansieringsfrågor mitt under brinnande krig och ett kritiserat val. Många verksamheter kommer inte hinna hitta ny finansiering innan Sverige drar sig ur. Regeringens politik kommer därför att direkt underminera våra allierade.

Också om man bortser från de biståndspolitiska målen ser man hur kortsiktigt och dumt den nya svenska politiken är vad gäller synen och relationerna med omvärlden. Myanmar är till exempel rikt på strategiska mineraler, resurser som EU uttryckligen vill använda för att minska beroendet av Kina. Att överge landet nu är inte bara ett svek mot demokratin, det är också både kortsiktigt och oklokt ur andra svenska och europeiska intressen. Våra globala relationer är värdefulla och ömsesidigt viktiga för både oss och våra samarbetspartners.

Regeringens senaste beslut är del av en bredare och bekymmersam trend: Sverige drar sig undan från de svåraste konflikterna. Men det är just där stödet gör störst skillnad. Världsbanken har nyligen varnat för att extrem fattigdom ökar dramatiskt i krigsdrabbade stater och vädjat till världssamfundet att inte svika. Det humanitära biståndet är inte tillräckligt för att kunna vända utvecklingen. Vi behöver också stödja uppbyggnaden av fungerande styrelseskick och institutioner. Sverige gör nu det motsatta.

Vad är egentligen den strategiska analysen bakom detta? Hur vänder vi den negativa demokratiska utvecklingen i världen genom beslutet? Hur stärker det svenska intressen att direkt ge bort inflytande till Kina och Ryssland? Och vad säger det om våra värderingar när vi överger en av världens mest livskraftiga demokratirörelser när den behöver oss som mest?

Sverige har varit känt för långsiktighet, trovärdighet och för att aldrig vika när det blåser. Nu riskerar vi att bli kända för motsatsen. Det är en politik som varken tjänar Myanmar, Sverige eller världen. 

Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center


Arian Twana, internationell ledare SSU


Jonathan Nilsson, internationell ledare S-Studenter 


Per-Arne Håkansson, riksdagsledamot (S)


Anton César, internationell ledare Göteborgsområdets socialdemokratiska partidistrikt


Ingrid Rudin, socialdemokraterna i Stockholms län


Veronica Sällemark, Asien-handläggare Olof Palmes Internationella Center