Sverige bör låna till offensiva investeringar

Den 3 juni 2019 blev det klart med en ny regering i Finland med koalitionen: Socialdemokraterna (SDP), Centern, De gröna, liberala Svenska folkpartiet (SFP) och Vänsterförbundet och under ledningen av socialdemokraterna. Fokus är traditionell välfärdspolitik, investeringar bland annat i infrastruktur och utbildning.

Den 26 juni 2019 stod det också klart att Danmark fått en koalition där Socialdemokraternas ledare Mette Frederiksen bildade regering med tre stödpartier Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten. Regeringsförslaget är progressivt, grönt, rättvist och offensivt.

Nu är det hög tid för Sverige att få en offensiv satsning med framtidsinriktade investeringar. Sveriges regeringskoalition och dess stödpartier har i 73-punktsprogrammet ännu inte lanserat en offensiv satsning som bygger en offensiv välfärdspolitik.

Magdalena Andersson har nyligen påpekat att amorteringen av statens lån ”bruttoskulden” (skuldkvoten enligt EU-mätningen Maastricht = statsskuld/BNP), gått oväntat snabbt, från ca 43 procent sommaren 2016 till målet, det så kallade ”skuldankaret”, på 35 procent som underskreds i oktober 2019.

Skuldkvoten har en så starkt avtagande tendens att det inte längre går att bortse från denna förändring, eftersom det handlar om mycket stora belopp.

Skuldankaret är ”fastställt till att ´bruttoskulden´ (Maastricht) ska vara 35 procent av BNP”, vilket är ett målvärde som det fanns bred politisk enighet om 2016. Varje år ska regeringen i den ekonomiska vårpropositionen redogöra för ”bruttoskuldens” utveckling. Om bruttoskulden avviker med mer än 5 procent av BNP ska regeringen lämna en skrivelse till riksdagen och förklara vad som orsakat avvikelsen och hur den ska hanteras.

Om nuvarande nedåtgående trend för skuldkvoten står sig kommer ”bruttoskulden” att ligga under 30 procent (den avviker mer än 5 procent) i årsskiftet 2020/2021 och måste åtgärdas enligt skuldankaravtalet. Ska vi vänta med investeringar tills denna maximala obalans i skuldankaret inträffar?

Vän av ordning undrar varför Sverige ska fortsätta rusa mot en mycket snabb amortering av skuldkvoten när vi behöver investeringar i många sektorer; nyproduktion av bostäder till rimligt pris; ett moderniserande tekniklyft i offentlig sektor; modernisering av infrastrukturen med mera.

Hur blir det med vårpropositionen 2020? Om Sverige kommer att upptäcka några behov av nyttig och lönsam verksamhet att investera i, så kommer det troligen att då finnas ca 80-90 miljarder i låneutrymme med bibehållet mål för skuldankaret.

Hur snabb är skuldkvotens avtagande tendens? Enligt data hämtade från Reformisterna ligger lånet idag (12/12) på 34,24 procent, det vill säga cirka 37 miljarder under 35 procentsnivån. Vid årsskiftet 2019/2020 sjunker skuldkvoten under 34 procent. Vi bör därför slå av på den extremt höga amorteringstakten som vi har idag så att skuldankarets balansmål inte underskrids.

De goda statsfinanserna i Sverige bäddar för ett möjlighetsfönster för att ta lån som vi inte har sett tidigare. Det går idag att skapa både en ansvarsfull ekonomisk politik och låna för framtidsinriktade investeringar som bygger på att lånade medel används som engångsinvesteringar och inte löpande utgifter.

Den svenska regeringskoalitionen skulle kunna enas om att staten vid årsskiftet lånar upp de cirka 30–40 miljarder som redan är nedamorterade, vilket mer än dubblerar reformutrymmet som har angetts till cirka 25 miljarder 2020. Med 30–40 miljarders lån lägger sig skuldkvoten en bit under det överenskomna skuldankaret 35 procent och skuldkvotens starkt avtagande tendens gör att den snabbt fortsätter nedåt från den nivån.

Att låna upp 30–40 miljarder vid årsskiftet är ett förslag som inte lovar bort några pengar i förtid, utan istället utnyttjar ”redan idag intjänade pengar”, samtidigt som en tredjedels sänkning av skuldkvoten kvarstår vid årsskiftet. Med förslaget sjunker alltså skuldkvoten i långsammare takt, men den fortsätter att sjunka. Det blir ordning och reda i statens finanser.

I ett läge med en enormt stark offentlig ekonomi i Sverige och starka amorteringar, är det inte försvarbart att avstå från att investera i framtiden. Se den nya ekonomiska verkligheten i vitögat och skapa investeringsbudgetar nu!

Speciellt gäller detta i en situation där Sverige har högsta tänkbara kreditvärdighet samt kan låna billigt. Möjligheten för Sverige att låna billigt har framförts bl a av chefen för Riksgälden, Hans Lindblad.

Om det skulle vara så att skuldkvotens starkt sjunkande tendens fortsätter under våren 2020 vilket är ett troligt scenario, då finns en möjlighet att i efterhand ytterligare förstärka reformutrymmet till angelägna investeringar, trots att det inte är någon vårbudget i sikte. Investeringsbehovet är stort och Sverige behöver framtidshopp.