Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Svensk utrikes- och säkerhetspolitik ska inte dikteras av Turkiet

Bild: AP/TT

Dagens ETC.

När Ann Linde skrev under avtalet med Turkiet i Madrid den 28 juni, blev det uppenbart att regeringen faktiskt är villig att tumma på utrikes- och säkerhets­politiken för att tillfreds­ställa Erdogan. En hårresande insikt i en tid när vi borde värdesätta vår rätt till självbestämmande mer än någonsin.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Vi står inför en global svältkatastrof, koldioxidnivåerna i atmosfären är högre än de varit på 4 miljoner år, och i spåren av covid-pandemin har auktoritära flyttat fram sina positioner och tryckt tillbaka demokratiska krafter. Mer än någonsin behöver Sverige hålla fast vid sin självständiga feministiska utrikes- och utvecklingspolitik och inte vika för auktoritära regimers orimliga krav. 

Fler än 14 miljoner har tvingats på flykt på grund av Putins vansinniga krig. Vi får inte låta kriget normaliseras utan måste fortsätta att rikta kraftfulla sanktioner mot Ryssland. Sverige ska även fortsätta stötta Ukraina såväl humanitärt och ekonomiskt som militärt. Vi ska visa global solidaritet, bygga en robust beredskap, genom vårt bistånd bidra till att bygga motståndskraftiga demokratiska samhällen, klimatanpassning och hållbar utveckling.

Kort efter att det blev uppenbart att Sverige och Finland skulle ansöka om medlemskap ställde Turkiets president Erdogan krav på att svensk inrikes- liksom utrikespolitik måste förändras, för att Turkiet skulle acceptera Sveriges Natoansökan. Det handlade om krav på utvisningar, underrättelse­samarbete, vapenexport och inskränkningar av såväl yttrandefriheten som mediefriheten. Politik som strider mot de principer som generationer före oss har värnat och som utmanar våra grundlagar. 

Att vårt framtida medlemskap i Nato hamnade i händerna på en auktoritär stats politiska nycker är orimligt. Att Sverige på flera punkter faktiskt vikt sig för Erdogans krav är än värre. 

Vid Nato-toppmötet i Madrid enades Sveriges och Finlands regeringar med Turkiet i en gemensam deklaration som ger Turkiet inflytande över såväl svensk terrorlagstiftning som svenskt rättsväsende och svensk utrikespolitik. I avtalet lyfts också de hinder som funnits mot svensk vapenexport till Turkiet, samt att Sverige går med på att samarbeta med Turkiets underrättelsetjänst och att skyndsamt behandla både utvisnings- och utelämnadeärenden som Turkiet pekat ut. Detta går helt på tvärs med de värden och principer som Sverige tidigare stolt försvarat. Vi gröna anser inte att Sverige ska exportera vapen till Turkiet eller andra auktoritära stater eller folkrättsbrytande invasionsmakter. Regeringens eftergifter kring vapenexporten oroar oss. Sverige ska inte börja förlita sig på diplomatiska garantier från Turkiet och utvisa människor som riskerar tortyr och en orättfärdig behandling. Det är ännu svårt att säga vad konsekvenserna av det ingångna avtalet med Turkiet kommer att bli i praktiken, om detta blir en diplomatisk papperstiger eller faktiskt kommer att innebära konkreta förändringar av Sveriges agerande i förhållande till Turkiet. Oavsett är den socialdemokratiska regeringens vilja att gå Erdogan till mötes djupt problematisk. 

EU-parlamentet har under våren granskat unionens relationer med Turkiet och det är tydligt att vi på många punkter inte kan förlita oss på Erdogans regering. Utöver de fortsatta angreppen på så väl rättsstaten, som yttrandefriheten och mediernas oberoende, har situationen för kvinnor förvärrats av Turkiets utträde ur Istanbulkonventionen, liksom hbtqi-personers utsatthet. 

Vi är fullt medvetna om att många, i jakten på Natomedlemskap, blundar för kalla fakta, men det är vår uppgift som folkvalda att poängtera och envist upprepa det som alla vet men inte vill tala om: Turkiet leds av en maktgalen despot och en politisk elit som driver en politik som bredvid det långtgående förtrycket mot landets kurder, fängslar och tystar oliktänkande. Journalister, akademiker, konstnärer och därtill andra minoriteter. Erdogans Turkiet är med andra ord inget sällskap för den som tror på demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Att Sverige nu gett Erdogan mandat att försöka tysta kurder i Sverige och diktera utvisningar av specifika individer från vårt land är ett enormt svek från Socialdemokraterna. Ska Sverige kunna gå rakryggade framåt måste det göras glasklart att Sveriges rikes lagar stiftas av folkvalda ledamöter i Sveriges riksdag och inte av en maktfullkomlig Erdogan i guldklädda salar i Ankara. När Ann Linde skrev under avtalet med Turkiet i Madrid den 28 juni, blev det uppenbart att regeringen faktiskt är villig att tumma på utrikes- och säkerhets­politiken för att tillfreds­ställa Erdogan. En hårresande insikt i en tid när vi borde värdesätta vår rätt till självbestämmande mer än någonsin. 

Vi står inför en global svältkatastrof, koldioxidnivåerna i atmosfären är högre än de varit på 4 miljoner år, och i spåren av covid-pandemin har auktoritära flyttat fram sina positioner och tryckt tillbaka demokratiska krafter. Mer än någonsin behöver Sverige hålla fast vid sin självständiga feministiska utrikes- och utvecklingspolitik och inte vika för auktoritära regimers orimliga krav. 

Fler än 14 miljoner har tvingats på flykt på grund av Putins vansinniga krig. Vi får inte låta kriget normaliseras utan måste fortsätta att rikta kraftfulla sanktioner mot Ryssland. Sverige ska även fortsätta stötta Ukraina såväl humanitärt och ekonomiskt som militärt. Vi ska visa global solidaritet, bygga en robust beredskap, genom vårt bistånd bidra till att bygga motståndskraftiga demokratiska samhällen, klimatanpassning och hållbar utveckling.

Kort efter att det blev uppenbart att Sverige och Finland skulle ansöka om medlemskap ställde Turkiets president Erdogan krav på att svensk inrikes- liksom utrikespolitik måste förändras, för att Turkiet skulle acceptera Sveriges Natoansökan. Det handlade om krav på utvisningar, underrättelse­samarbete, vapenexport och inskränkningar av såväl yttrandefriheten som mediefriheten. Politik som strider mot de principer som generationer före oss har värnat och som utmanar våra grundlagar. 

Att vårt framtida medlemskap i Nato hamnade i händerna på en auktoritär stats politiska nycker är orimligt. Att Sverige på flera punkter faktiskt vikt sig för Erdogans krav är än värre. 

Vid Nato-toppmötet i Madrid enades Sveriges och Finlands regeringar med Turkiet i en gemensam deklaration som ger Turkiet inflytande över såväl svensk terrorlagstiftning som svenskt rättsväsende och svensk utrikespolitik. I avtalet lyfts också de hinder som funnits mot svensk vapenexport till Turkiet, samt att Sverige går med på att samarbeta med Turkiets underrättelsetjänst och att skyndsamt behandla både utvisnings- och utelämnadeärenden som Turkiet pekat ut. Detta går helt på tvärs med de värden och principer som Sverige tidigare stolt försvarat. Vi gröna anser inte att Sverige ska exportera vapen till Turkiet eller andra auktoritära stater eller folkrättsbrytande invasionsmakter. Regeringens eftergifter kring vapenexporten oroar oss. Sverige ska inte börja förlita sig på diplomatiska garantier från Turkiet och utvisa människor som riskerar tortyr och en orättfärdig behandling. Det är ännu svårt att säga vad konsekvenserna av det ingångna avtalet med Turkiet kommer att bli i praktiken, om detta blir en diplomatisk papperstiger eller faktiskt kommer att innebära konkreta förändringar av Sveriges agerande i förhållande till Turkiet. Oavsett är den socialdemokratiska regeringens vilja att gå Erdogan till mötes djupt problematisk. 

EU-parlamentet har under våren granskat unionens relationer med Turkiet och det är tydligt att vi på många punkter inte kan förlita oss på Erdogans regering. Utöver de fortsatta angreppen på så väl rättsstaten, som yttrandefriheten och mediernas oberoende, har situationen för kvinnor förvärrats av Turkiets utträde ur Istanbulkonventionen, liksom hbtqi-personers utsatthet. 

Vi är fullt medvetna om att många, i jakten på Natomedlemskap, blundar för kalla fakta, men det är vår uppgift som folkvalda att poängtera och envist upprepa det som alla vet men inte vill tala om: Turkiet leds av en maktgalen despot och en politisk elit som driver en politik som bredvid det långtgående förtrycket mot landets kurder, fängslar och tystar oliktänkande. Journalister, akademiker, konstnärer och därtill andra minoriteter. Erdogans Turkiet är med andra ord inget sällskap för den som tror på demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Att Sverige nu gett Erdogan mandat att försöka tysta kurder i Sverige och diktera utvisningar av specifika individer från vårt land är ett enormt svek från Socialdemokraterna. Ska Sverige kunna gå rakryggade framåt måste det göras glasklart att Sveriges rikes lagar stiftas av folkvalda ledamöter i Sveriges riksdag och inte av en maktfullkomlig Erdogan i guldklädda salar i Ankara.