Opinion
Debatt: Sluta tjata om skattesänkningar
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Den här mandatperioden har skatterna sänkts vid flera tillfällen: vid höjningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt (2019), vid införandet av ett sjätte jobbskatteavdrag (2019) och vid slopandet av värnskatten från 1 januari 2020. Det har inneburit skattesänkningar för löntagare på sammanlagt 20 miljarder kronor (Höjningen av brytpunkten beräknas kosta 4 miljarder, slopandet av värnskatten 6 miljarder och det sjätte jobbskatteavdraget 10 miljarder kronor.) Ingen av dessa skattesänkningar har varit motiverade av vare sig fördelnings- eller effektivitetsskäl.
På knappt 20 år har skattekvoten sänkts från 49 procent till 43 procent i Sverige. Många av skattesänkningarna har dessutom bidragit till ökade inkomstskillnader, såsom införandet av jobbskatteavdraget, förändringen av fastighetsskatten och slopandet av förmögenhetsskatten. Det svenska skattesystemet innehåller idag mer än tio olika former av skattereduktioner – däribland sjöinkomstavdrag, skattereduktion för produktion av förnybar el, rutavdrag, rotavdrag och (minst) två olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem med tydliga påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär ett skattebortfall med 130 miljarder kronor per år.
De flesta bedömare pekar på att exempelvis statsbidragen till kommuner och regioner kommer att behöva öka med 30 miljarder kronor per år de närmaste åren för att öka personaltätheten och förbättra anställningsvillkoren. Inte minst i ljuset av de behov vi står inför efter att ha drabbats av en pandemi.
Ändå driver både C och L på för ytterligare skattesänkningar i nästa års statliga budget, de får aldrig nog. Motivet är diffusa effekter på människors vilja att arbeta.
Det finns mycket som pekar på att skatter inte har någon större påverkan på arbetsutbudet i Sverige. Sverige har EU:s högsta sysselsättningsgrad: 82,1 procent 2019 (20–64 år) – för individer med eftergymnasial utbildning är sysselsättningsgraden 90 procent. Detta samtidigt som vi har förhållandevis höga marginal- och deltagandeskatter på arbete. Samma förhållande gäller även i andra nordiska länder som Norge och Danmark. Samtidigt har ett land som USA en betydligt lägre skatt men också lägre sysselsättningsgrad. I en studie av Henrik Jacobsen Kleven förklaras höga skatter och hög sysselsättningsgrad med att länder med höga skatter också har stora subventioner av arbetskraftsdeltagande genom offentlig finansiering av särskilt förskola och äldreomsorg.
I rapporten Skatta eller gråta – Om marginalskatternas betydelse för arbetsutbudet visar vi att vare sig beslutet att arbeta eller valet av arbetade timmar påverkas av skatter i särskilt stor utsträckning. I studien går vi igenom mätproblem i de empiriska studier som gjorts och visar hur dessa leder till att forskningen ofta överskattar effekten av skatter på arbetsutbud. Sammanfattningsvis ger forskningen inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige.
Det enda som är säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter. Tanken att skattesänkningar riktade till höginkomsttagare kommer att gynna alla beskrivs av nobelpristagaren Paul Krugman som en ”Zombie-idé” – den äter på människors hjärnor och vägrar att dö. Vi måste hitta ett motgift mot zombierna – sluta tjata om skattesänkningar!
