Debatt: Sluta straffa enskilda brukare

I Sverige har vi valt en utformning där en stor del av insatserna fokuserar på prevention och straff. Det preventiva arbetet har fungerat bra. Det är jämförelsevis få personer som provar narkotika och ännu färre som utvecklar en beroendeproblematik. Annorlunda är det gällande narkotikalagstiftningens straffpåföljder. Inom svensk narkotikapolitik är bestraffningen riktad mot den enskilda brukaren, vilket särskiljer oss ur ett internationellt perspektiv. Många, med Sverige jämförbara länder, har lagt om sin narkotikapolitik. Straffen fokuserar i stället på den som säljer eller smugglar in narkotika och brukaren möts av skadebegränsande insatser. En restriktiv narkotikapolitik kan kombineras med en human behandling av personen med beroendeproblematik. Därför tycker vi att det är dags att modernisera den svenska narkotikapolitiken.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Som ett led i förändringsarbetet bör eget bruk av narkotika avkriminaliseras. En avkriminalisering innebär enbart att det kommer vara legalt att vara påverkad av narkotika. Innehav är fortsatt straffbart. FN:s råd för mänskliga rättigheter har tidigare riktat skarp kritik mot Sverige, just på grund av detta förbud. I dagens Sverige är inte tillgång till vård en rättighet, utan personer som är påverkade av narkotika riskerar att straffas. Ett exempel, som även är en bidragande orsak till Sveriges höga narkotikadödlighet, är att personer som överdoserar inte vågar uppsöka sjukvården. Det är ett system som vi inte kan ställa oss bakom.

En annan konkret och effektfull åtgärd mot vår höga narkotikadödlighet är utdelning av nässprayen Naloxon. Preparatet kan varken missbrukas eller överdoseras. Dess enda syfte är att häva överdoser av heroin. I dag delas Naloxon ut till ambulanspersonal, men för att visa att vi på allvar vill minska narkotikadödligheten måste utdelningen ske till fler grupper. Naloxon, eller liknande preparat, bör därför delas ut till personer som själva har en beroendeproblematik eller som möter dessa individer regelbundet. Det sistnämnda kan vara familj, vänner eller poliser.

Ytterligare en reform som skulle öka narkotikapolitikens positiva effekter genom att förbättra utsattas liv är en förändrad rollfördelning inom beroendevården. Den svenska beroendemodellen innebär ett delat huvudmannaskap mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Socialtjänstens tunga roll i utredning och behandling är unik ur ett internationellt perspektiv. Då narkotikaberoende är en sjukdom bör denna roll flyttas till den instans som har kunskaper inom medicinska åkommor, det vill säga hälso- och sjukvården. Detta förslag är även i enlighet med de rekommendationer som givits av den statliga utredningen ”Bättre insatser vid missbruk och beroende” (SOU 2011:35).

Sammantaget kan det här ses som steg på vägen mot att bryta det höga antalet dödsfall, social stigmatisering och hjälpa personer med beroendeproblematik tillbaka in i samhället.  

Dagens narkotikapolitik har en inhuman inriktning som vi inte kan ställa oss bakom. Vi vill i stället se en narkotikapolitik som straffar den som säljer droger, inte den som fastnat i drogberoende. Vi vill se en politik som aktivt försöker minska antalet överdoser och narkotikarelaterade dödsfall. Vi vill se reformer som stärker samhällets förmåga att hjälpa människor ur missbruk. 

Först då får vi ett verkligt solidariskt samhälle.