Debatt: Sluta blanda avföring med rent vatten

Efter att ha arbetat med Vatten- och avloppsfrågorna i flera år kan jag konstatera att det är en bransch som varken gjort en färdplan inom regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige eller verkar särskilt intresserade av att utveckla moderna kretslopp. Jag har också kunnat konstatera att när denna bransch planerar för framtidens omställning så är hundratusentals fastighetsägare som har enskilda avlopp utsatta för direkta hot. Utan pardon har nämligen många av dessa tvingats in i de kommunala reningsverkens regi trots att man redan haft godkända VA-lösningar, lösningar som dessutom tidigare varit godkända av kommunerna. Eftersom anslutningsavgifterna uppgått till flera hundra tusen kronor, upp till en miljon, har detta inneburit att många fått lämna sina hem, fritidsbostäder och enklare stugor. Detta trots att ny forskning, beställd av Havs- och vattenmyndigheten, visat att de enskilda avloppen oftast är helt överlägsna de kommunala reningsverken när det gäller rening av avloppsvattnet.

Idag är VA-systemet ett storskaligt systembygge som både läcker, använder en stor del av vårt viktiga grundvatten och sprider gifter i våra recipienter (sjöar och hav) på grund av bristfällig rening. Giftigt slam läggs på vår åkermark där vi odlar vår mat. Bara att underhållsskulden beräknas uppgå till 1 000 miljarder kronor borde få våra beslutsfattare att börja fundera på alternativa vägar för att hantera dessa utmaningar.

Den goda nyheten är att det finns alternativa lösningar och att ny forskning visat att just de enskilda avloppen har tillgång till den bästa reningen. Nämligen jordens förmåga att ta hand om avloppsvattnet efter att toalettinnehållet först passerat igenom en trekammarbrunn och därefter runnit igenom en markbädd för att sedan rinna vidare i jorden till närmaste recipient. Då är vattnet av dricksvattenkvalitet.

Detta till skillnad från det konventionella kommunala VA-systemet, där toalettinnehållet transporteras av vårt viktigaste livsmedel – rent dricksvatten – i långa rörledningar för att till slut hamna i ett reningsverk. Under resans gång har detta avloppsvatten blandats med avloppsvatten från sjukhus, industrier, och alla andra anläggningar som släpper ut avloppsvatten. Därefter börjar en reningsresa via en mängd kemikalier för ett avloppsvatten som innehåller det moderna samhällets alla gifter och föroreningar som inte ens våra modernaste reningsverk helt klarar av att rena. Kvar blir också allt giftigt slam. Tyvärr hamnar detta i stället på vår åkermark där den goda, näringsrika och giftfria maten ska produceras och i olika vattenmiljöer där fiskar, kräftor och andra vattendjur lever. Den senaste livsmedelsskandalen i Sverige handlar om kräftor och PFAS-ämnen. Svenska kräftor har visat sig innehålla extremt höga värden av PFAS-ämnen.

Slutsats; ingen av våra tre hållbarhetsdimensioner – den sociala, den ekonomiska, den miljömässiga – klarar vårt nuvarande VA-system av att hantera. Alternativ, främst passande för vår landsbygd, finns som varken använder vatten eller avlopp och som producerar den bästa växtnäringen. För våra tätortsområden finns nu i Helsingborg ett sorterande och snålspolande system som inte blandar olika avloppsfraktioner och där toalettinnehållet i form av växtnäring och vatten kan återföras till jordbruket. För de som nyttjar de kommunala VA-systemen återstår i stället för användarna att uthärda allt högre VA-taxor, att vara beredda på att möta bevattningsförbud och sämre badvatten i våra tätortsnära badplatser.