Debatt: Skydda kunderna mot höjda elnätspriser

Elnätpriserna har de senaste åren stigit dramatiskt. De stora företagen är dyrast och höjer mest. Ellevio och Vattenfall hade den 1 januari 2016 höjt elnätavgifterna för småhusägare med 38 procent sedan 2010, medan övriga nätbolag har höjt med 16 procent. Sedan dess har priserna stigit ytterligare, och Vattenfall annonserade nyligen fortsatta höjningar.

Prishöjningarna möjliggörs av att Energimarknadsinspektionen – vars uppgift är att sätta ramar för prisutvecklingen – har förlorat i domstolen mot nätbolagen. Därför måste lagen förändras, så att kunderna kan garanteras rimliga priser.

Elnätbolagen har monopol och därmed ett starkt övertag mot kunden. Därför finns en prisreglering. Energimarknadsinspektionen (EI) sätter fyraåriga intäktsramar, som beräknas med hänsyn till drift och underhåll samt kapitalkostnader. Regelverkets största svagheter ligger i beräkningen av kapitalkostnaderna.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

För att räkna ut ett företags kapitalkostnader måste ett antal saker vara kända: storleken på kapitalet, fördelningen mellan skulder och eget kapital, skuldräntan och ägarens avkastningskrav. I Sverige finns cirka 160 nätbolag med olika ingående värden. Regelverket gör därför schabloniserade antaganden, som är mycket generösa mot bolagen. Det driver upp intäktsramarna och elnätpriserna.

För det första överskattas storleken på kapitalet. Fram till den 1 januari 2016 schablonvärderades elnäten som om de vore väsentligt yngre än de är. Kunderna tvingades därmed betala för något gammalt och avbetalt som om det vore nästan nytt och obetalt. Om detta stod striden i domstol och även politiskt. Nätbolagen vann i rätten, eftersom EI använt en oortodox metod för att kompensera för orimligheten. (Lagen säger att metoden ska vara beprövad.)

I politiken vann kundsidan. Alliansregeringens sista beslut var att från och med den 1 januari 2016 åldersjustera värdet på elnäten. Det var ett klokt beslut, men gäller naturligtvis inte retroaktivt. För perioden 2012–2015 gällde därför principen att kunderna betalar för gamla nät som om de vore nya.

Domen kom på våren 2015. Elnätbolagen har till och med 2019 på sig att utnyttja de intäktsramar som följer av domen. Därför ser vi brant stigande priser i dag.

Regelverket innehåller fortfarande inslag av övervärdering, men den större frågan är i dag den om kalkylräntan (tillåten avkastning). Principen är att ju högre risk en investerare tar, desto större måste den potentiella avkastningen vara.

Det är svårt att tänka sig en affär som har lägre risk än ett elnät. Alla måste använda det precis hela tiden, och det är en monopolmarknad. Därför är det rimligt med låg avkastning.

Ägaren bär risken. Därför har eget kapital högre avkastningskrav (”ränta”`) än lånat kapital. Ju högre andelen eget kapital antas vara i schablonmodellen, desto större kapitalkostnader och intäktsram. EI gör antaganden om detta och andra variabler (riskfri ränta, generell riskpremie, kreditriskpremie) som genomgående är generösa ur nätbolagens perspektiv. Det driver upp intäktsramarna avsevärt.

Dessutom tas ingen hänsyn till att nätbolagen har räntefria lån från staten i form av vinster som ännu ej tagits upp till beskattning. Pengarna går under en tid tillbaka in i företaget och finansierar verksamheten. Företagets kapitalkostnad blir därmed lägre. Den saken räknas inte med i bestämningen av kalkylräntan, som därför blir för hög.

Det innebär att vinsten som medges på denna monopolmarknad inte står i rimlig proportion till den låga risken.

Tanken med prisregleringen var att den skulle ge stabila förutsättningar i och med att intäktsramarna sattes i förväg. Men branschens ständiga överklaganden av myndighetens beslut har nedfört det omvända – intäktsramarna sätts i slutet snarare än i början av tillsynsperioden. Ett av de större syftena med regleringen går därmed om intet.

Regeringen bör därför omedelbart ta beslut om nivå på kalkylräntan. Givet rätt nivå ger det förutsättningar för rimliga och stabila priser under lång tid framöver. Det skulle också vaccinera mot dyra, långdragna rättsprocesser.

Energiminister Ibrahim Baylan (S) måste omgående inleda arbetet. Så länge det saknas ett ordentligt konsumentskydd på denna monopolmarknad har regeringen inte gjort sitt jobb.