Debatt: KD:s renförslag är som taget ur fablernas värld

Ebba Busch (KD) håller pressträff i Luleå. Jag lyssnar till orden om igen: Vi ska ta bort rennäringen som riksintresse. Renstammarna ska reduceras. Vanligt folk måste kunna få jaga och fiska. Det ska vara rättvist. Rennäringen tränger undan andra näringar.

Det är Kafka. I mitt huvud målas satiriska scenarier upp: en armé av renar iklädda romerska rustningar sopar igen gruvhål med sina gigantiska klövar. De stackars svenskarna försöker kravla sig upp ur gruvhålet, men blir obönhörligen ihjältrampade. Renarmén marscherar vidare. De demolerar vattenkraftverken så att majoritetsmänniskorna flyr för sina liv undan de hämndlystna vattenmassorna. Nu far renarna vidare till vindkraftverken. Titta nu hur de pittoreska möllorna faller som grå torrfuror i en gammelskog när renarna stångar sina mäktiga horn mot dem! Ingen skonas där renarmén går fram. 

Nå, jag ska ämna mina fantasier därhän. För det är ju faktiskt det de är. Den bild av renskötseln och samiska rättigheter som Kristdemokraterna och andra försöker tvinga in i våra huvuden är en ogrundad fantasi.

Att påstå att renskötseln tränger undan andra intressen är absurt. Hade makten legat hos renskötseln hade inte det lavrika vinterbetet minskat med mer än 70 procent sedan 1950-talet. Den utvecklingen kan helt hänföras till industriskogsbrukets metoder och omfattning. Hade samebyarna fått bestämma hade många sentida och nya gruvprojekt aldrig ens nått prospekteringsstadiet. Då hade inte heller tusentals vindkraftverk uppförts på mångfaldens och renbetets bekostnad.

Antalet exempel är oändligt och de visar en enda sak, nämligen att förhållandet är det omvända mot vad Ebba Busch hävdar. Ända sedan den svenska kolonisationen av samiska marker tog sin början har majoriteten trängt undan minoriteten – oavsett om minoritetens människor har ägt renar eller huvudsakligen jagat och fiskat för sitt uppehälle. Det finns inte ett enda årtionde sedan de första renbeteslagarna instiftades som det samiska folket har fått mer betesmark, större jaktmarker eller vidare fiskevatten. 

När enskilda politiker och nationella partier saknar moralisk kompass och bortser från historiska skeenden finns det system och strukturer för att förhindra dylika haverier. Sverige har åtaganden genom bland annat FN:s deklaration om urfolkens rättigheter och sin egen grundlag. Rättsväsendet genom domen i Girjasmålet säger också sitt. Men denna vill KD runda genom ny lagstiftning. 

Partiet vill även lyfta bort rennäringen som riksintresse. Och det är inte bara vad som sägs, utan hur det sägs, som skrämmer. Renar hanteras som siffror i ett bokslut. Det visar på en total brist på insikt och empati, både vad gäller djurens egenvärde och vad gäller de människor som i dag med stolthet förvaltar tidigare generationers strävanden. 

KD har gått i SD:s upptrampade spår och får nu utlopp för något som mest liknar unken rasism. Båda är beredda att påskynda utrotningen av en kultur som har visat sig vara tämligen resilient, men som inte klarar sig utan sina marker. Att den samiska kulturen är beroende av sina marker vet så klart kd-ministrarna när de flosklar ur sig förminskande fraser om att det samiska språket ska värnas.

De som vill se den samiska kulturen amputeras genom att begränsa renskötseln ger sig dessutom ut för att vara de icke renskötande samernas vänner. Men jag vågar påstå att inte en enda same kommer att få det bättre om exploateringsvänliga och rasistiska partier får som de vill. Det betyder inte att rättighetsglappet samer emellan inte existerar. Men lösningen på den situationen finns aldrig i försåtligt presenterade förslag som urholkar urfolksrätten och saboterar för renskötseln.