Debatt: Ser Schyffert skinkans själ?

SVT sänder nu serien "Köttets lustar" där Henrik Schyffert lever med två grisar i sin lägenhet. Han har lovat sin son att han ska bli vegetarian om han efter att ha umgåtts med två grisar inte klarar av att döda och äta upp dem. I slutändan handlar det om Schyffert främst kommer att se på grisarna som skinka eller som individer. Att se en gris som något eller någon.

Jag är säker på att Schyffert kommer att se att grisar är individer, att de har en unik personlighet, liksom vi människor. Han kommer nog att se att de är precis lika intelligenta och sociala som hundar. De som har en hund i sitt hem vill knappast äta upp hen. Det är ju en familjemedlem och de äter vi inte, så klart. Men vi i Sverige vill inte heller äta upp andras hundar. Hundar i vår kultur tillhör inte kategorin av de djur vi äter. I andra länder är det dock normalt att äta hundar, men ofta inte grisar. När vi börjar titta på vår uppdelning av de djur som vi äter eller inte äter så lär vi upptäcka att uppdelningen inte utgår från etiska riktlinjer utan från godtycklighet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

För fem år sedan tog ett kanadensiskt par in en "minigris" i sitt hem som husdjur. Hon fick namnet Esther. Snart upptäckte paret att Esther inte alls var en minigris som säljaren uppgivit. Hon växte upp till fin gris på inte mindre än 300 kilo. Växte gjorde också kärleken till Esther. En morgon stod de och stekte bacon när Esther förnöjt låg och vilade i köket. Varför står vi och steker på en bit gris när vi aldrig skulle kunna tänka oss att döda och äta Esther frågade sig paret. Efter det åt de aldrig bacon och senare blev de också veganer. De har nu en gård där Esther och andra djur från djurindustrin lever lyckliga och utan att utnyttjas. Sök på "Esther the Wonder Pig" på Facebook, där hon har över en miljon följare, för att följa Esther på hennes många upptåg.

I den tidigare nämnda tv-serien kommer Henrik Schyffert att besöka ett slakteri och själv testa att arbeta där. Tidigare i år var jag på ett studiebesök på ett slakteri. Jag spydde nästan. De stressade grisarna stod i en trång gång och väntade på slutet. De pressades in i en ståltrumma. Väl därinne sprutades koldioxid in. Det lär kännas som att det brinner i lungorna. Grisarna kippade efter andan och försökte komma ut men förgäves. När de väl var medvetslösa skar en slaktare halsen av dem. Sedan styckades kroppen upp i lämpliga storlekar för att platsas in och köras ut till butikerna. Det här scenariot vill de flesta av oss inte ens tänka på. Vad säger det om stället där vår mat kommer ifrån att vi inte ens vill tänka på det och ännu mindre själva jobba där?

Nu arrangerar Ica veganutmaningen, Willy gör reklam för "Vego för alla" och Seven eleven hälsar oss med "vegan wishes" på stan. Köttnormen är stark men jag anar ett trendbrott där vi kommer att gå över succesivt till mer och mer vego. När jag växte upp så rökte mina föräldrar som de flesta andra vuxna, men idag är det ute att röka. Den lilla minoriteten av rökare får huttrande finna sig i att stå ute i kölden och dra sina bloss. En liknande utveckling kan jag se framför oss med köttet. Fler och fler kommer att upptäcka köttets baksida – för djuren, för miljön och hälsan. Samtidigt kommer vi att upptäcka de fantastiska vegoprodukter som bara blir fler och bättre för varje dag. Om tio tjugo år kommer det vara hopplöst ute och skamligt att äta djur. Kanske kommer några konservativa gubbar att sitta och äta sina köttstekar i en sunkig pub medan vi andra går en grön skön värld till mötes.