Debatt: SD bryr sig bara om BSS – inte ett dugg om integration

Svensk politik har förflyttat sig åt höger. Hårdare tag och minsk­ad ­invandring är i stort sett de enda lösningar som diskuteras. ­Begreppet medmänsklighet har inte längre någon positiv värdeladdning i det politiska samtal­et och lyfts sålunda inte fram. Sverigedemokraterna har med stor skicklighet lyckats bli det parti som bestämmer frågorna på den politiska dagordningen. Och istället för att utmana SD:s relativt nyvunna tolkningsföreträde följer flera av de andra partierna efter.

Frågor som rör invandring och integration är svåra, och det måste gå att diskutera dem och att ha olika uppfattningar. Det måste vara tillåtet att både ha ett generöst förhållningssätt till invandring och att känna sig orolig för hur en dåligt fungerande integrations­politik ­påverkar landet. Man behöver såklart inte vara rasist för att hysa en sådan oro.

Men när man som SD:s rätts­politiska talesman Tobias Andersson twittrar en bild på ett SD-klätt tunnelbanetåg med texten ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!”, så handlar inte det om integrationspolitik, det handlar om en oförställd, raljerande och hjärtlös främlingsfientlighet, det handlar om en total brist på respekt och empati för andra människors utsatthet.

I sin Twitterprofil presenterar sig SD:s Mattias Karlsson som en konservativ patriot som är ”aktiv i kulturkriget”. Det pågår alltså ett kulturkrig. Går man igenom SD:s Richard Jomshofs Twitterinlägg är det lätt att identifiera motstånd­arna i detta krig: ”Islam, denna avart till religion, grundad av krigaren, massmördaren, bandit­en och slavhandlaren Muhammed, har ingenting i vårt land att göra”, skriver Jomshof på Twitter 11 maj 2022. Jomshof ifrågasätter återkommande mångkulturen som företeelse och som svenskar räknar han bara de som tillhör ursprungs- eller urbefolkningen (Jomshof på twitter 13 juli 2021). Inte heller Jomshofs agenda handlar om integrationspolitik, den handlar om BSS, det vill säga att bevara Sverige svenskt, som partiet också en gång hette. Den handlar om att olika kulturer inte får blandas, den handlar om ursprungssvenskar och renrasighet.

När SD:s partiledare Jimmie Åkesson i en debattartikel i Aftonbladet den 31 mars 2022 understryker att det är skillnad på flyktingar och flyktingar rör inte det heller i egentlig mening integrationspolitik, utan det handlar om Åkessons människosyn. SD kan tänka sig att hjälpa flyktingar från Ukraina men undanber sig de ”proffsmigranter, till mycket stor del muslimska män i stridsför ålder” som enligt Åkesson av ekonomiska skäl – alltså inte för att de befunnit sig i nöd – kommit hit från länder som Afghanistan, Syrien eller Somalia för att utnyttja det svenska bidragssystemet.

De ovanstående personerna representerar inte SD:s historia, det är inte hämtat från någon vitbok om det förflutna. Detta händer nu. De ovan nämnda Sverigedemokraterna befinner sig inte heller i marginalen, de är SD:s ledande företrädare. Dessa personer verkar här och nu i ett av landets största partier.

Sverigedemokraterna skiljer sig, eller har åtminstone tidigare skiljt sig, från övriga riksdagspartier. De övriga partierna har kunnat vara oense i sak kring integrationspolitikens utformning, men har i stort sett varit överens om att Sverige har ett ansvar för att hjälpa människor i nöd oavsett var de kommer ifrån. SD önskar å sin sida att det inte vore nödvändigt med någon integrationspolitik, eftersom de inte vill ta emot några invandrare i Sverige, och de som redan är här ska återbördas. Sverige ska bevaras svenskt, det vill säga renrasigt.

SD:s huvudfråga – och i grund­en partiets enda fråga – är att vinna det ”kulturkrig” som enligt SD är pågående. Oavsett vilken politisk fråga som diskuteras definierar SD invandrarna som problemet och att stoppa invandringen som lösningen. Och för att bli betraktad som svensk måste du tillhöra ursprungsbefolkningen. Om du inte gör det: Nästa stopp, Kabul!